Fortsätt till huvudinnehåll

Hösten klar

Hösten är väl en typisk tid när man vill ha förändring. Semestern är över, vardagen känns lång och trist, kvällar och morgnar blir allt mörkare. Inte så konstigt att man vill att något händer. 
Jag inledde med att gå utanför mina vanliga ramar och sätta på mig byxor i färg.
Herregud. Jag kombinerade med svart för att känna någon trygghet.
Sedan gav jag mig ut tillsammans med Arvsmassorna, Mammakompisen, hennes arvsmassa och hennes kompis. Vi promenerade runt i solen i flera timmar och gick på loppisar. Inte så att gömde mig hemma med dessa byxor i färg alltså, utan jag exponerade dem maximalt. 
Några steg till allmän beskådan. 

Arvsmassorna vill också ha förändring; de vill båda göra om i sina rum. Hur det ska gå till när jag är ensam utan bil vet jag inte, men det får väl lösas på något sätt. Pyret har redan börjat samla ihop till sitt nya drömrum och hittade saker på loppisarna som hon ska ha i sin inredning. Jag känner pressen.

Cous-cous och jag har valt att fokusera på inre förändring istället för yttre. Vi jobbar på vår kulturella sida. Den här hösten blir det fullt upp.
Först ut kommer det bli:
En midsommarnattsdrömKulturhuset.

Idag bokade vi att senare i höst se
Evil dead the musical.

Och när vintern är över oss går vi på
Sweeney toddOperan.

Däremellan ska vi bevaka ett par biofilmer:
Dracula och Nosferatu i nya tappningar.
Jag tänker att vi har något av ett tema, men kan inte riktigt sätta fingret på vad...

Sedan är det ju inte alla som är intresserade av förändring, en del gillar att göra som man alltid har gjort, finner trygghet i det välkända liksom. Som Lillfjant. Hon gillar allra mest att sno min virkning.
Så idag fick jag trassla upp ännu ett garnnystan.
Inte alls en nyhet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.