Jag vill börja med att påpeka att jag är intresserad av Arvsmassornas skola och vill vara engagerad i deras utbildning. Att vara förälder är ett heltidsjobb, Arvsmassorna är tillräckligt stora för att jag har accepterat det.
På vägen dit såg jag en kopparödla i alla fall, det var kul. Det var innan jag visste hur varmt det skulle bli. På den tiden när saker kunde vara kul.
Med det sagt.
Att efter en lång dag på jobbet, i varma lokaler med tunga uppgifter, behöva stressa hem och ordna middag och sedan stressa vidare till Föräldramöte är inte en höjdare. Det är trevligt att träffa en del föräldrar, eftersom man inte träffas på samma sätt som när Arvsmassorna var yngre. Det är trevligt att se nya klassrummet. Det är trevligt att få veta mer om hur lärarna tänker kring kommande termin.
Det är inte trevligt att sitta i en fullkomlig bastu till lokal, på hård bänk och lyssna på mindre intressanta frågor och åsikter. Mest var det varmt, så väldigt, väldigt varmt. Jag höll på riktigt på att lämna stället efter en halvtimme och när det var 10 minuter kvar tänkte jag att måste be dem att lägga av, vänligt och bestämt Jag ville skrika och svimma samtidigt.
Det betyder inte att jag inte vill vara engagerad i deras utbildning, bara för att när en förälder sa: "En fråga till bara!" så ville jag väsa åt henne som en huggorm.
Jag fick med mig massor med bra information, men eftersom min hjärna kokade under tiden så kommer jag inte kunna använda den informationen någonsin igen.
Kommentarer