Kanske, kanske, peppar, peppar, börjar lite av orken komma tillbaka. Hoppas jag. Det har varit så ofattbart segt ända sedan i somras, eller till och med våras, både i träning och vardag. Varje promenad och löpning har känts som att röra sig i ständig uppförsbacke, med extra vikter och munskydd. Mjölksyra titt som tätt, andfådd efter 100 meter och tröttheten som en blymössa över skallen. Att komma hem och laga middag för tre har motsvarat känslan av att jobba på lunchrestaurang mellan 11:30 och 12:30, vilket jag vet eftersom jag har jobbat på lunchrestaurang. Allt som ska kommas ihåg, plockas undan, göras rent har fått mig att ta klivet rätt in i hjärndimman.
Men kanske, kanske, peppar, peppar är det lite lättare nu. Förra veckans promenader till och från jobbet blev nästan 2022 års tempo. Dagens löppass närmade sig också gamla tiden, troligen för att jag har börjat om och följt ett löpträningsprogram.
Det finns aningens mer ork till att laga maträtter, efter recept, med fler än 5 ingredienser.
Nu tar jag nya tag, med tummarna i hårt grepp och fingrarna i kors. Kanske kommer jag orka lite mer, bara lite.
Kommentarer