Att kommentera skönhetsideal är känsligt. Det bemöts ofta med att man inte ska kommentera kvinnors kroppar och att alla måste få vara olika.
Men när idealen är att ingen får vara olika, eller naturliga, eller sig själva, är det inte värt att vrida och vända på då?
Om det inte är naturligt smalt.
Om det inte är naturligt åldrande.
Om det är just kvinnokroppen som ska förändras till att se likadan ut och visas upp i detalj. Det är tröttsamt.
Men om vi pratar om och tittar på den kvinnliga kroppen så granskas den och det är ju inte heller okej. Det är också tröttsamt.
Fast för att kritiskt granska skönhetsideal så måste kroppar betraktas, de offentliga kropparna, de som sätter standarden.
Hur ska man annars motverka att 17-åringar gör farliga skönhetsingrepp? Eller är det också ett val och att vara sig själv?
Jag kan bara själv känna mig uppgiven när jag ser kända kvinnor i min egen ålder alla få de puffiga kindbenen, uppspärrade ögonen och svullna läpparna. Hyn är glansig och slät. Var ligger valet i det, att forma sig efter något som egentligen inte finns, något konstlat? Är det ett val, eller är det press? Var finns olikheten och att få vara den man är? Kroppar får inte förändras men måste noggrannt formas. Man måste få välja att vara den man är, så därför ser man till att följa rådande norm. En norm som förändras över tid och kräver nya ingrepp och ny standard som är omöjlig att uppnå i det "naturliga".
Jag har egentligen inga svar på vad som är rätt eftersom det handlar om individuella val, förutom att jag inte tror att det är så mycket egna val. Vi är inte fria från påverkan av alla intryck vi matas med. Livet är ett ständigt drama där vi alla spelar med.
Jag hoppas bara att alla hinner reflektera över vilken roll man vill spela och vilket pris man betalar.
Kommentarer