Den första och sista

Sista lediga dagen och det gällde att hålla sig på tårna. Polarn älskar första april. Medan jag var ute och sprang hade hon kul.

Och medan jag duschade blev jag intejpad i badrummet och frukosten intejpad i kylskåpet.

Som tur var tittade jag noga innan jag borstade tänderna.

Det var några kladdig handtag här och där också. Men jag gav igen. Jag tejpade igen hennes dörr, tejpade snubbeltråd för dörröppningen och hade salt på tandborsten. Hon blev mycket nöjd.

Mer aprilskämt än så behövs väl inte när hela världen är som ett skämt på daglig basis. Som exempelvis att ekot rapporterar ena dagen att delar av världen vill begränsa sina medborgare.

För att dagen efter rapportera att delar av världen vill underlätta för sina medborgare.

Det bakåtsträvande blir så mycket mer skrämmande när man ser det i ljuset av totala motsatsen.

Som belöning för väl utfört prank-arbete, och för att påminna om att livet kan vara trevligt, for vi in till storstaden. Vi skulle undersöka ett japanskt café vi fått tips om; Café KOYA. Med ett litet hål i väggen i sann Stockholmsk anda så fanns det inte så många sittplatser, alltså var det fullt. Att ta med hem är ju inte alls lika mysigt men så fick det bli.

Pyret och Polarn röstade fram chokladkakan som vinnare, jag utropade cottoncake till bäst i test. Arvsmassorna tog varsin Boba tea som fick "klart bland de bästa" som omdöme och de har ju testat några ställen vid det här laget så det var nog bra.

För att runda av dagen hade Polarn droppat tvål på min tandborste till kvällen. Det var inte gott. Men nu är påskhelgen över, vardagen återvänder och det är ett helt år kvar till nästa första april.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen