Fortsätt till huvudinnehåll

Sist på bollen

Söndag. Den inte särskilt vilsamma helgen har nått sitt slut. Kantad av intressanta uppdrag såsom att köpa saker till hamstrar som tydligen är roligare att titta på än göra rent åt. Tjat är involverat i det uppdraget. 

Jag har också handlat till veckans middagar, som bara jag kommer äta upp. Jag skrattar alltid lite rått till slogans som "Minska matsvinnet" och tänker att människorna bakom det antingen inte har barn, eller har sådan där barn som äter lite vad som helst och så tror de vuxna att det har med uppfostran att göra. Vilket också får mig att skratta. 
Kompisen beskriver sina svårigheter att få sin bebis att äta som bebisar "ska" och hur ingen riktigt förstår varför det inte fungerar som det "ska". Hon har samma bekymmer som jag hade med Pyret alltså. De är bebisar, deras enda uppgift och instinkt är att söka närhet och att äta, men nä, inte alla bebeisar. Så tror folk av någon anledning att det är lättare med barn som skaffat sig en egen åsikt. 
Dock lyckades jag få de små liven att äta idag, typ, genom att göra en Lasagnette.
Inte provat förr, vad jag minns och just nu minns jag väldigt lite, men den gick nästan hem. Ja, jag vet att alla andra säkert redan lagat det, men låt mig vara.

Barnet i mig vägrade vara vuxen några stunder under dagen också, då läste jag ut Nina Wolffs Djävulsgreppet. Mycket bra. 
Inte läst någon bok av henne tidigare, vilket typ alla andra redan gjort, men jag kommer definitivt läsa fler. Jag gillade både den ganska skruvade berättelsen, karaktärerna och språket. 
Nu tar jag mig an Peter Godfrey-Smiths Djupsinne.
Ska bli skönt att läsa något helt annat än vad jag läst på ett tag.

Annars vägrade jag vara vuxen genom att virka och äta choklad. Massor med choklad. Imorgon börjar en ny vecka, det tror jag inte att jag orkar med. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.