Fortsätt till huvudinnehåll

Som en mindre välspelad tennismatch

Det blev lite väntan på ultraljudsundersökning av halsen eftersom jag inte ville åka i en timme för att göra en undersökning på fem minuter. Men idag var det dags.
Knölen känns inte på utsidan längre och jag har ingen aning om när den "försvann". Den rara människan som utförde undersökningen sa att hon inte såg något där jag pekade att knölen varit, inga konstigheter i lymfkörtlar eller så, däremot såg hon två mindre cystor i sköldkörteln. De var troligen för små för att känna på utsidan, men de fanns där. Om det var någon sådan som var synlig och kännbar tidigare, eller inte, kunde hon inte svara på.
Så läkare ett säger Sköldkörtel.
Läkarkandidat säger Sköldkörtel.
Läkare tre säger Inte sköldkörtel
Unltaljudstekniker säger Cystor i sköldkörteln
Hur ska man hänga med?

Vad betyder det här nu då? undrar kanske någon, inklusive jag själv.
Ingen aning. 
Kanske att läkare 3 hör av sig någon gång i framtiden och säger Nemas problemas, allt är väl. Eller så hör läkare 3 av sig någon gång i framtiden och vill utreda vidare.
Eller så hör läkare 3 av sig någon gång i framtiden och har förklaring och åtgärd att leverera.
Eller så hör jag inget från läkare 3 alls. 
Allt lika sannolikt och troligt. Jag har verkligen ingen preferens för något av alternativen eftersom jag känner mig rätt sliten och därför har svårt att ta tag i något alls. Det får bli som det blir, vad det nu är.

Eller, jag orkar inte ingenting, något litet och lättfixat orkar jag ta tag i, som att ge vårt monster Ännumindrefjant ett nytt klösträd.
Han började bli för tung och vild för den gamla, som också klösts ner till grunden. Den vältes upprepat i hans galna attacker. 
Det här var en mer bastant sak som har potential att orka med honom även om ett halvår, när han har vuxit klart. Vad gör man inte för de små lurviga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...