Fortsätt till huvudinnehåll

Akta! Grönsaker!

Jag testade att göra zucchinibiffar efter ett nytt recept. Det blev gott.
Till och med arvsmassorna åt utan att klaga. Nog för att de är vana vid vegetarisk mat eftersom deras skola har den inriktningen, men de brukar inte vara särskilt nöjda när det serveras vegetariskt även hemma. 

Spännande ändå, hur vegetarisk mat kan väcka så mycket känslor. Hur vuxna människor kan klaga på att skolor serverar det, eller på att det bjuds på till en arbetslunch, eller middag. Att en del måste markera att man minsann är en sådan person som vill ha kött i sin maträtt, att det ska vara riktig mat, inte någon jäkla kaninmat. 
Jag kan förstå att barn kan vara skeptiska till vegetarisk mat, för att de är skeptiska till mycket, men att vuxna människor uttrycker någon slags rädsla för det är fascinerande. 

Mer zucchinibiffar lär det bli här hemma, av den enkla anledningen att det är gott. Inget ställningstagande, inte för att retas med någon, bara för att det är gott. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.