Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsfördriv

Det finns mycket man kan göra en söndag när man väntar på att hämta arvsmassor som varit på Eurovision-övernattning och vidare på kalas. 

Jag hade fått strikta direktiv från Polarn att ta hand om presenten från kompisen; Teddy, medan hon var på äventyr.
Men jag hade inte riktigt möjlighet att släpa runt på en gigantisk nallebjörn, så han fick chilla på sängen. 

Någon annan som ville chilla medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, var gammelkatt.
Ibland får vi vara ifred för lillfjant, då passar vi på.

En kattrelaterad fråga dök upp när tvätten var klar; behov av kattmat, men närmaste djuraffär har stängt på söndagar. Det var ju strålande eftersom det var så härligt väder, då kunde jag ta en promenad till den som låg en halvtimme bort istället. På så sätt var en timme avklarad. Lite halvjobbigt att bära påsen på 4 kilo bara, eftersom den inte har handtag.
Lite tid till kunde jag också fördriva genom att köpa och plantera blommor på balkongen. Eller plantera är ju en förskönande beskrivning, jag tryckte ner dem i balkonglådan. Här gäller minimal ansträngning.
Lillfjant uppskattade att hennes utsiktsplats blev lite finare.

Till sist var det dags att hämta två arvsmassor som vid det här laget var en strålande kombination av utmattade och övertända. 
Jag gick hem och lagade middag medan de berättade allt om alla äventyr helgen hade erbjudit. Och allt om Eurovision, så klart. På bordet ställdes fram friterad zucchini, pasta och halloumi med tomat, och sallad.
Inte riktigt enligt tallriksmodellen men pasta är ju så himla gott att jag fördelar om lite.

När alla tänder borstats, sängar bäddats och godnatt sagts några gånger om, slog jag mig ner i soffan för att titta på denna:
The father med Anthony Hopkins. Han är ju en makalös skådespelare, och vilken makalös film. 

Så rundas helgen av och vardagen kommer åter, som måndag hela veckan. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.