Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsfördriv

Det finns mycket man kan göra en söndag när man väntar på att hämta arvsmassor som varit på Eurovision-övernattning och vidare på kalas. 

Jag hade fått strikta direktiv från Polarn att ta hand om presenten från kompisen; Teddy, medan hon var på äventyr.
Men jag hade inte riktigt möjlighet att släpa runt på en gigantisk nallebjörn, så han fick chilla på sängen. 

Någon annan som ville chilla medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, var gammelkatt.
Ibland får vi vara ifred för lillfjant, då passar vi på.

En kattrelaterad fråga dök upp när tvätten var klar; behov av kattmat, men närmaste djuraffär har stängt på söndagar. Det var ju strålande eftersom det var så härligt väder, då kunde jag ta en promenad till den som låg en halvtimme bort istället. På så sätt var en timme avklarad. Lite halvjobbigt att bära påsen på 4 kilo bara, eftersom den inte har handtag.
Lite tid till kunde jag också fördriva genom att köpa och plantera blommor på balkongen. Eller plantera är ju en förskönande beskrivning, jag tryckte ner dem i balkonglådan. Här gäller minimal ansträngning.
Lillfjant uppskattade att hennes utsiktsplats blev lite finare.

Till sist var det dags att hämta två arvsmassor som vid det här laget var en strålande kombination av utmattade och övertända. 
Jag gick hem och lagade middag medan de berättade allt om alla äventyr helgen hade erbjudit. Och allt om Eurovision, så klart. På bordet ställdes fram friterad zucchini, pasta och halloumi med tomat, och sallad.
Inte riktigt enligt tallriksmodellen men pasta är ju så himla gott att jag fördelar om lite.

När alla tänder borstats, sängar bäddats och godnatt sagts några gånger om, slog jag mig ner i soffan för att titta på denna:
The father med Anthony Hopkins. Han är ju en makalös skådespelare, och vilken makalös film. 

Så rundas helgen av och vardagen kommer åter, som måndag hela veckan. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la