Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsfördriv

Det finns mycket man kan göra en söndag när man väntar på att hämta arvsmassor som varit på Eurovision-övernattning och vidare på kalas. 

Jag hade fått strikta direktiv från Polarn att ta hand om presenten från kompisen; Teddy, medan hon var på äventyr.
Men jag hade inte riktigt möjlighet att släpa runt på en gigantisk nallebjörn, så han fick chilla på sängen. 

Någon annan som ville chilla medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, var gammelkatt.
Ibland får vi vara ifred för lillfjant, då passar vi på.

En kattrelaterad fråga dök upp när tvätten var klar; behov av kattmat, men närmaste djuraffär har stängt på söndagar. Det var ju strålande eftersom det var så härligt väder, då kunde jag ta en promenad till den som låg en halvtimme bort istället. På så sätt var en timme avklarad. Lite halvjobbigt att bära påsen på 4 kilo bara, eftersom den inte har handtag.
Lite tid till kunde jag också fördriva genom att köpa och plantera blommor på balkongen. Eller plantera är ju en förskönande beskrivning, jag tryckte ner dem i balkonglådan. Här gäller minimal ansträngning.
Lillfjant uppskattade att hennes utsiktsplats blev lite finare.

Till sist var det dags att hämta två arvsmassor som vid det här laget var en strålande kombination av utmattade och övertända. 
Jag gick hem och lagade middag medan de berättade allt om alla äventyr helgen hade erbjudit. Och allt om Eurovision, så klart. På bordet ställdes fram friterad zucchini, pasta och halloumi med tomat, och sallad.
Inte riktigt enligt tallriksmodellen men pasta är ju så himla gott att jag fördelar om lite.

När alla tänder borstats, sängar bäddats och godnatt sagts några gånger om, slog jag mig ner i soffan för att titta på denna:
The father med Anthony Hopkins. Han är ju en makalös skådespelare, och vilken makalös film. 

Så rundas helgen av och vardagen kommer åter, som måndag hela veckan. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän