Fortsätt till huvudinnehåll

Men se där

Jag fick problem med synen i slutet av förra året. Det var ju inte mer än att jag fortsätter bli gammal och behövde ny styrka på linserna. Prova ut linser kan ta några försök, i en pandemi tog det lite längre tid att få till synundersökningarna som behövdes efter utprovning.

Men i februari fick jag till slut linser med rätt styrka! Jag kunde se, utan att få spänningshuvudvärk. Den 12:e mars beställde jag påfyllning av linser. Men så började förseningen av leveransen, fabriken hade "tillverkningsproblem", det gick inte att få tag i linserna hos andra leverantörer heller. Det knepiga med att få till utprovning av linser hade gjort att jag hade ett litet lager av linser i fel styrkor, och de fick jag börja använda. Det är ju inte en optimal lösning.

Det tog så lång tid hos leverantören, med ständiga besked om att leverans beräknades nästa vecka men att det inte kunde garanteras, att jag till slut fick gå till optikern och prova ut ett annat märke. All heder till Synsam som snabbt ordnade det, utan att ens ta betalt för det. 

Nu, idag, äntligen, kom linserna i rätt styrka!
Jag kan se igen.
Jag kommer slippa spänningshuvudvärk, ryckningar i ögat och trötthet.
En resa från den 12:e mars till den 11: e maj på en vara som har en veckas beräknad leveranstid. Med över 6 veckor med fel styrka på linserna. 

Ingen kompensation från Lensway för all försening, som krävt ledigt från jobb för nya synundersökningar, dock. Men många mejl om att det är dags att beställa linser. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän