Fortsätt till huvudinnehåll

Morgonpigg

Jag är så himla förtjust i det här:
Att komma tidigt till jobbet. 
Inte bara för att jag har fina kollegor, roliga uppdrag och knepiga utmaningar, utan för att jag mår som bäst tidigt på morgonen. Och varje morgon när jag kommer till den tomma och halvt släckta korridoren så möts jag av den här klockan. 

Jag trivs med tystnaden, lugnet och att vara med när arbetsplatsen långsamt väcks till liv. Precis som att jag trivs bäst med träning på morgonen innan världen riktigt kommit igång. Det är något med att få den där stunden för sig själv först och sedan möta allt fler människor och intryck som förbereder mig för det som resten av dagen erbjuder. 

Morgonstund har inte guld i mun, men den ger mig en liten guldkant på tillvaron. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän