attvarabob

Någon gång förra året på väg till jobbet så stötte jag på en kvinna som stoppade mig. Hon verkade känna igen mig, men jag kände inte igen henne. Hon började prata om att jag var så lång och fin, eller vad det nu var.  Nu är våren här och jag har gått förbi henne några gånger igen. Till sist stoppade hon mig på nytt.  " Vi ses nästan varje dag! " sa hon med ett stort leende. Inte ens i närheten, men jag log och sa " Ja ."  " Du är så fin! " sa hon efter att hon listat ut var jag jobbade. Sen knatade hon vidare.  Människor ändå, så härligt att få se det fina också. Det är också väldigt fint att det är fredag och jag lyckades göra chefen nöjd och ta ut en och en halv timma från den ständigt ökande plusflexen. Alla nöjda, utom arvsmassorna som gnällde över att jag hämtade för tidigt.

Jag tyckte synd om katten när hon blev ensam. Oklart varför. Hon letade efter sin kompis första kvällen, men har efter det mest blommat ut och visat att hon trivs utmärkt med att vara ensam katt i huset. Och jag har läst någonstans, någon gång att katter inte är flockdjur och att de inte alls behöver en kattkompis. Utan att för den skull förminska att de små liven skaffar sig kompisar och kan trivas med såväl andra katter, hundar och marsvin. Sociala individualister, typ. Oavsett vad som är sant så är vår katt uppenbarligen inte särskilt bekymrad över att inte ha något lurvigt sällskap, men jag har ändå tyckt synd om henne. Så jag har varje morgon gett henne en skiva kalkon. Det lärde hon sig snabbt, så klart, och började springa före mig ut i köket på morgonen. Döm om hennes besvikelse när det en morgon inte fanns någon kalkon, jag hade glömt köpa det vid vår veckohandling.  Så kan vi ju inte ha det, så jag fick gå in och handla det efter jobbet. Imorse var ordningen återställd.

Jag visade arvsmassorna att jag fått det här på jobbet idag:   Polarn sa: " Ni fikar ju hela tiden, ni gör ju inget annat!" Hon har inte rätt, men heller inte fel.

Det var dags för utvecklingssamtal för Pyret, jag var inte det minsta orolig. Och fröken inledde med att tala om att hon hade inte så mycket att säga, så hennes del av samtalet skulle gå fort.  Det hon hadebatt säga var att Pyret uppnått målen för årskurs två redan, med god marginal. Läsningen var fin, med bra melodi, stavningen var utmärkt, hon var duktig på att skriva berättelser och att framföra sin egen röst i dem, och hon hade lätt för att förstå matematikens alla områden. Fröken informerade att hon var säker på att även om svenskan och matematiken blev svårare i årskurs tre, så skulle den inte bli svår för Pyret. Eftersom Pyret varit lite orolig över hur det ska bli att börja trean tror jag att det var skönt att höra.  Pyret hade själv inte så mycket att framföra, hon bekräftade mest frökens fundering kring att hon tyckte väldigt mycket om att skapa texter, och hon informerade att en del pojkar var alltför stökiga under gymnastiken.  Jag hoppas att hon kan ta till sig vad det här

Här kommer information som intresserar ingen alls: Om en bit av denna blomma går av och sätts i vatten, så börjar kvisten att blomma. Även kallat: Hur man har roligt på jobbet när man jobbar i Regionen.

Efter ytterligare en maratonmenstruation på 11 dagar (en dag mindre ändå) så var jag lite trött denna helg. När jag vaknade vid 7 var jag inte alls sugen på att ge mig ut på min lilla runda, jag ville ha en lugn och slö morgon med lång frukost. Men träna ville jag ändå, så då gör jag det enda rätta och tvingar hela familjen att hänga med i min planering.  Efter frukosten packade vi in arvsmassornas cyklar och åkte iväg till skogen. I snö och snålblåst sprang jag och herr B.o.B., och arvsmassorna cyklade. Vilken skillnad att springa lite senare på morgonen och i ett motionsspår, jag orkade mycket mer. Så trots lite pauser för att hjälpa till med trilskande cyklar gjorde jag min bästa runda så här långt: Och min längsta: Så himla roligt att känna att det går framåt, så nu ska jag nog tvinga ut hela familjen fler gånger. De kommer tacka mig sen, någon gång.

Av någon anledning så känner jag alltid att jag tjänat extra vuxenpoäng när jag har skapat något med mina egna händer. Allt det där klassiskt " hushålleliga " som att baka, odla, laga mat, sy och virka pratar jag om då. Vilket givetvis vilar på gamla unkna normer och föreställningar om vad en mor ska kunna, för inte känner jag mig extra kompetent när jag rensar avlopp, sätter upp hyllor, eller flyttar tunga saker. Och det är ju såklart också rejäla vuxenpoäng i att vara kompetent.  Men med det sagt, vad kan väl kännas mer som extra vuxenpoäng än att kunna skapa kläder till sitt barn? Polarn, som är besatt av huvudbonader i alla dess slag, fick en basker. Mest handlar det om att jag vill ha virkprojekt, och det känns mest meningsfullt att virka grejer som går att använda. Sen måste det också vara projekt som jag klarar av, för jag fattar fortfarande bara hälften. Då är jag en otroligt kompetent mor som manipulerar arvsmassorna till att vilja ha saker de inte ens vi

Äkta fredag när jag och kollegan kunde börja dagen med att äta tårta till frukost. Lite av en favoritfrukost. Sen gick förmiddagens arbete så smidigt att jag kunde ta tidig lunch, och då hann jag ta linchpromenad med en kollega. Lite av en favoritlunch. När jag hämtade arvsmassorna var de båda riktigt glada över Bokbytardagen och att ha fått med sig varsin ny bok hem.  Lite av en favoritsak att bli glad över.  Rent allmänt är det ju också en favoritdag; fredag

Kolla vad jag fick idag: Kollegan tittade in på morgonen och lämnade över denna vackra bebis. Jag vet inte varför, för det sa han inte, han sa bara att han ville att jag skulle ha den. Självklar blev jag då så där rörd och obekväm som jag alltid blir när någon är snäll. Just den här sortens palettblad har jag inte så jag blev jätteglad. Att jag knappt orkar med de ogräs, förlåt, palettblad jag har behöver vi ju inte prata om. 

Har man sett Greta Gris så har man sett fröken Gasell.  Idag var jag fröken Gasell. Typ. Jag hade en student som gick bredvid mig hela dagen. Det betyder att man måste lyssna på allt för att se om något är otydligt och komma ihåg att förklara allt man gör. Det är otroligt ansträngande. Inte stannar man upp och reflekterar över vartenda steg man tar i vanliga fall. Nu ska man plötsligt vara sin egen sportkommentator och pedagogiska källa. Det är inte alltid man får supermycket respons heller, för som student är det ju inte alltid så lätt att veta vad man ska fråga eller göra. Men studenten antecknade mycket och påstod att det hade varit lärorikt. Och jag lyckades i alla fall beskriva saker hen inte fått information om tidigare, hur nu det gick till. Mer lärartema blev det vid middagstid när jag hade ett långt telefonsamtal med Polarns lärare om det bekymmersamma med att hon och många andra barn i klassen blir verbalt och fysiskt attackerade av några klasskompisar. Jag tror a

Jag vaknade 4:30 av ljudet detta härliga arbetslag åstadkom: Symfoniorkestern bestod av en traktor med sopmaskin och tre lövblåsare.  Man kan ju spekulera i hur planeringen såg ut när det beslutades att denna arbetsinsats skulle utföras i detta område, vid denna tidpunkt.  Om någon hade glömt bort hur lövblåsare låter? Om någon hade glömt bort att det var ett område med många, många lägenheter? Om någon glömt bort att människor tycker om att sova innan de ska utföra sin arbetsinsats för dagen? Det blev liksom en tyst och fin gemenskap i alla som yrvaket stod i fönster och på balkonger för att lista ut var oljudet kom från, för att sedan skaka på huvudet och gå in igen.  Ja, så klart att de försökte ta bort spåren av vintern innan morgonrusningen, och ja, det var säkert skönt att kunna arbeta på en tom yta.  Men ändå; fyra och trettio på morgonen!?

Eftersom katten har visat intresse för att vara mer social, så tänkte jag att hon kanske ska uppmuntras och få mitt nästa virk-projekt:                                ( snodd bild ) Ska bara hitta mönstret först. 

Det första jag kollade när jag gav mig ut på min runda imorse var om Jerry var kvar. Det var han inte. Jag hade sedan en dryg halvtimme på mig att förbereda hur jag skulle lämna den informationen till Polaren. Och mycket riktigt, jag hann knappt innanför dörren innan hon frågade om jag sett Jerry. Jag förklarade att Jerry var född för att upptäcka saker, dra på äventyr, hitta de allra bästa maskrosbladen livet har att erbjuda. Hon tog det ganska bra ändå, höll sig till att han nog kommer tillbaka sen, kanske som fjäril (inte för att jag vet om det är en fjärilslarv, men det låter väl bra).  Andra tråkiga händelser som för något gott med sig är kattens fullkomliga utveckling till en sprakande fjäril. Förutom att hon nu blir husets primadonna som blir serverad en skiva kalkon på morgonen, har reserverade sovplatser alla är uppmärksamma på att inte blockera och att ingen rör sig om hon vill ligga i knät  så är hon också mer lekfull. Kattleksak som rördes möjligen två gånger av andra katte

Det var ju helt makalös väder idag, så vi tog självklart en liten promenad. Jag var nog egentligen inte riktigt i form för det märkte jag. Hade lite värk på morgonen idag med, men inte lika illa som igår och jag ville verkligen inte sitta hemma en så härlig vårdag. Så jag chansade. Gick sådär. Men tycker jag fick till en bra vår-outfit: Med oss på promenaden fick vi en ny kompis, får jag presentera Jerry: Pyret fick syn på denna krabat i början av promenaden och Polarn blev kär. Så hon plockade upp den, döpte den till Jerry och hade den med sig heeeeela promenaden. Hon bar den i handen eller fickan, matade den med maskrosblad, och pratade i stort sett bara om den. Jag fick goda 3 timmar att höra om Jerry och hans liv.  Väl hemma igen byggde hon ett litet bo till den i krukan på uteplatsen och gick sen ut och hälsade på den ända till läggdags.  Vad kan jag säga? Hon har ett enormt tålamod när det passar henne. Medan Polarn byggde bo till Jerry när vi

Jag hann jobba i en och en halv timme. Det är ju alltid något. Sen kom värken krypande och även om jag kände igen den så tänkte jag att den nog skulle gå över. Det gjorde den inte. Lagom när den gav sig tillkänna ordentligt tittade kollegan in för att säga godmorgon, och jag kunde bara skaka på huvudet och börja storgråta som hälsning.  Hon försökte ta reda på hur hon kunde hjälpa till, och vad jag behövde, vilket inte är så lätt när jag har så ont att jag har svårt att prata. Mitt fokus var dessutom på att jag hade patient om fem minuter och sedan fullbokat resten av dagen. Så skevt. Då är det ju bra med en person som ser nyktert på saken, sätter igång och informerar sekreterare och chefer och säger till att jag inte ska tänka på jobbet just då. Sen stannade hon kvar tills herr B.o.B. kunde komma och hämta mig. Vid det laget hade den mest intensiva smärtan klingat av, och resten av dagen har det mest varit en dov värk som liknar mensvärk, men ändå inte. Helt slut var jag, utöver att v

Jag önskar att jag kunde säga att det här var en rimlig representation av mig idag: Det är det inte. Efter två nätter av att vakna varje timme av antingen värk eller vallningar, och behöva gå upp titt som tätt för att inte orsaka en repris på Stockholms blodbad, så är jag rätt sliten.  Förra gången kom mensen med en liten förvarning tre dagar tidigt, började sen i utsatt tid och höll på i tolv dagar. Den här gången kom den 18 dagar sent och håller på att ta kål på mig.  Åh så härligt att vara kvinna och få uppleva kroppens faser och förändringar. Det orimliga är ju att förväntas prestera något alls under dessa premisser. Inte sovit, en dov huvudvärk och mensvärk, behöva gå på toa varje timme och varenda muskel känns helt dränerad. Förutom den ständiga oron över att blöda igenom allt då (har hänt).  Hur är det ens tänkt att man ska fungera i något annat sammanhang än i en soffa med en chokladask? Men på riktigt, är det inte sjukt att man ska leva på som vanligt fast kroppen

Veckans middagstips hamnar troligen under kategorin "Mamma är trött". Jag deklarerade helt enkelt att denna veckas matsedel består av frukost hela veckan.  Ägg, smörgåsar, olika pålägg, gröt, yoghurt, flingor, müsli, frukt och grönsaker är vad som serveras. Och herregud, ingen dör av att inte få lagad mat både till lunch och middag. Däremot kanske det tar kål på mig att stå för planering och utförande av middag jämt och ständigt.  En titt på Wikipedia i ämnet så får man denna information: Och sökning på Google ser ut typ så här: Klart godkänt som näring. Och viktigt: jag överlever en vecka till. 

Dagens outfit; lite av en representation av humöret. Mörkt. Men det som hjälper bäst när jag är lite bister är träning. Och jag måste nog varit bister rätt mycket, för under detta mörka lager börjar det dyka upp lite " mukkler" på oväntade ställen. Som tonåring dök den gigantiska rullen Terminator 2 upp. Jag tyckte att det här var den coolaste bruden någonsin: Och närde därför en vag dröm om att bli lika vältränad, men var självklart allt för ointresserad av träning för att ens komma i närheten.  Kanske är det här min medelålderskris?   Jag känner i alla fall att jag har kommit på god väg att odla ett Sarah Connor humör, med lika positiv syn på livet. Så nu borde jag satsa på den fysiska formen. Dessutom, jag skämtade ju om att min medelålderskris skulle bli träning, och nog tränar jag mer än för ett år sedan.  Inte för att jag kommer komma i närheten av det där på grund av lathet och allmänt sockertorsk, men man ska väl sikta högt, sägs de

" Och hur har du mått idag då? " Tack som frågar. Jag har inte haft några besvär från ögonen eller näsan när jag har varit utomhus, vilket var väldigt skönt. Jag skriver "var" eftersom jag kommer få stå ut med den där vårfloden i ansiktet trots allt. Precis som tidigare försök med medicinering mot pollen så blev detta resultatet: Check lite här och där. Ja, jag får även av de mycket sällsynta biverkningarna, eftersom jag inte tål ett smack tydligen. Fragil som en liten frostbiten  vårblomster. Sen är det ju känt att många läkemedel provas ut på män och att biverkningslistor därmed inte alltid stämmer överens med vilka symtom kvinnor upplever. Oavsett. Det här känner jag inte att jag orkar med. Och det stämmer inte alls med beskrivningen om att nuvarande antihistaminer ger få och lindriga biverkningar. 

Så var det dags att inhandla lite medicin mot pollen. Jag är ju sån där knepig människa som dels tycker om att vara utomhus, dels tycker om att se. Och för varje dag som går så är varje steg utomhus förenat med allt intensivare tårflöde, och varje morgon vaknade jag med svidande och kliande ögon.  Vid tidigare försök har jag fått en del biverkningar, men jag tänkte att det ändå var värt att testa igen. Så nu sitter jag här med sandpapper i munnen och ett svajigt humör, men ögonen rinner mindre. Helgen har i övrigt varit som helger är mest; jag tog en vilodag och en aktiv dag. Om man inte räknar att jag under vilodagen möblerade om i Polarns rum.  Jag påbörjade projekt ettusentvåhundrafemtioelva av att bringa någon slags ordning i min lilla samlares vrå. Jag blir på riktigt galen av alla hennes hundra pysselprojekt, samtidigt som jag verkligen vill att hon ska få hålla på med sina kreativa idéer.  Idag kom vi så här långt: Mycket kvar att göra, men jag hoppas att det kan var

Vi förvirrade arvsmassorna med att börja dra citat från vår barndoms tv-värld. Ni vet på den tiden när det bara fanns två kanaler, så att särskilda repliker fick ett sånt stort genomslag att alla från samma generation kommer ihåg dem. Och som barn fick man lov att se "Familjeprogram" som kanske inte var så familjeanpassade, så här enligt dagens standard. Vad sägs om: " En traaaaktoooor ..." Eller: " Hej alla barn, jag heter Rulle, Full rulle ." Eller: " Hå hej med farbror Frej.. ." Vi körde också till med att nynna melodin boktipset. När vi förklarade upplägget för barnprogram på den tiden så kommenterade Polarn att vi måste ha roat oss med andra saker. Det har hon rätt i. En sak jag roade mig med var att läsa, precis som nu alltså. Och nu är Polarn så stor att hon också vill roa sig med det: Det är verkligen helt makalöst att få följa hur arvsmassorna utvecklas och lär sig. Plötsligt sitter hon där och läser högt. Sånt jäkla mirakel

Arbetsdagen kan börja så här vackert.  Ibland håller det ljusa temat i sig, ibland smyger sig ett mörker in. 

Först kom Pyret och smög ner i mitten av sängen. Sen kom Polarn och sa att hon drömt en mardröm och la sig mellan mig och Pyret. Sen övergav herr B.o.B. skeppet, för att det var för trångt på hans sida av sängen, och då vaknade Pyret och ville sova bredvid mig. Så hon la sig på min vänstra sida, medan Polarn låg kvar i mitten av sängen.  Sen kom katten, som börjat besöka mig någon gång per natt sedan andra katten gick bort. Hon ville ligga ovanpå mig.  Kom att tänka på den här bilden av Louise Edlund Winblad, alltså Hej hej vardag: Fast minus en vuxen och leendet. Och att man gör barnen större och placerar samtliga, plus en katt, på ena halvan av sängen. Myyyys. Herr B.o.B. hade ju inte behövt gå, hans sida var alldeles tom ju.  Sen kan vi lägga till härliga förklimakteriet med vallningar nattetid, och simsalabim så vaknade jag klockan 23, Midnatt, 01, 03 och 04. Sov lääänge mellan 01 och 03, gick upp klockan 05, pigg som en Disneyprinsessa.

Jag tänkte att det skulle vara skönt att börja dagen med min gamla powerwalk-runda, det var ett tag sen. Och det började bra, lite småkallt men också lite sol. Men halvvägs mulnade det ruskigt fort och från ingenstans började det snöa, massor. Så halva promenaden traskade jag i snöstorm och motvind.  Men det ger kanske lite extra motion utöver att bli stelfrusen. Den där vårkänslan från igår försvann dock rätt fort. Inte så sugen på någon cykelutflykt idag direkt. Så jag plockade i ordning i förrådet istället och plockade undan vintersakerna. Kanske gör det att vintern håller sig borta. 

Jag fick lite sovmorgon idag! Jag vaknade klockan 5, som vanligt, men somnade om och vaknade inte igen förrän 6.40. Tjohoo! Då provade jag att ta min lilla runda, fast med stödstrumpor på. Läste ett tips om det och det var riktigt skönt. Det gör ju säkert varken till eller från för själva prestationen för en glad amatör som jag, men det gjorde en del för komforten. Benen kändes mindre spända. Och lite kunde jag utöka och nu springa mellan 2 och 3 minuter, och gå 1.  Men det tar fortfarande emot att kalla det för att jag springer. Som att den där idén om att man måste klara av att springa 5 kilometer i sträck för att kalla det för löpning sitter benhårt.  Nåväl, jag rör på mig och försöker fokusera på att göra det jag mår bra av utan att sätta något namn på det.  Och mer rörde vi på oss idag; dags för cykelutflykt! Polarn och jag tävlade om att klara av alla uppförsbackar, det var många. Efter rundan på morgonen med efterföljande cirkelpass så blev jag rätt mör under allt trampade. 

Jag lekte vågmästare idag:  Inte helt lätt i en lägenhet där det mesta är snett. Jag fortsatte på temat att skruva och fick upp ett badrumsskåp på toaletten. Äntligen fanns det ett med rätt mått för att få plats mellan kakel och lampa. Eller, det fanns ett med spegel som inte kostade en halv månadslön. Om jag inte tagit hänsyn till de parametrarna hade jag kunnat få upp ett skåp för länge sedan.  I min jakt på ordning och reda har jag fått undan lite mer saker, jag blir så nöjd. 

Ledig dag! Jag hörde en kollega prata om att göra ingenting, och jag tycker alltid att det låter så lockande. Men när det väl gäller så tänker jag alltid på allt jag äntligen hinner göra som jag inte hinner till vardags.  Som att tidigt kunna ta sig ut och svettas.  Jag hade investerat i nya träningskläder för att jag är för slö för att orka tvätta ofta. Och nu hittade jag jättesköna byxor från H&M, med fickor . Bra till när det snart är för varmt för att springa utan jacka.  Notera att jag vågade köpa ett linne med färg! Vilket självklart inte syntes när jag gav mig ut i lika färgglada träningskläder som vanligt.  Men två linnen och ett set med annan färg än svart är väl att räkna till att ha en piffig träningsgarderob. En annan sak jag passade på att hinna meddela lediga dag var att fixa iordning lite i badrum och toalett, och ordna mer plats i garderoben genom att flytta på lite hyllplan. Skruva i obekväm ställning i litet utrymme, också bra träning.  Jag

Var nu det tog vägen.