Helt vanlig tisdag.

Somnade sent på grund av magsmärtor, av oklar anledning.

Vaknade klockan 3:00 på grund av sparkande arvsmassa, som övergick till att leka igel och som fick hjälp av pälsklädd härskarinna. Inklämd mellan dessa två kunde jag inte riktigt somna om utan låg sådär lagom produktivt och blev allt bittrare tills det var dags att gå upp.

Levererade två arvsmassor till pedagogiska aktiviteter och lyckades trots allt promenera till min egen dagliga aktivitet.

Där fick vi frukost. Färsk bröd och marmelad livar väl upp de flesta.

Trodde jag skulle få en lugn dag men blev strax efter frukost inkastad i ett akut ärende av läkare. Plötslig ökning av aktivitetsnivån gjorde mig lite stressad, men så fick jag meddelande från en kollega. Jag hade fått beröm av en anhörig för hur vältaligt och proffsigt jag hanterat ett möte med myndigheter. Förutom att bli röd som en tomat så kände jag mig lättad av att få veta att jobbet gör nytta.

Efter lunch hängde sig journalsystemet titt som tätt. Vi fick mycket tid till trevlig kontakt kollegor emellan, men kunde inte göra så mycket praktiskt arbete eftersom allt tog hundra år.

Jag flexade till slut ut, lagom när sömnbristen kickade in. Kom hem innan resten av familjen och placerade mig i soffan med kexchoklad och HBO. Då hade Internet hängt sig.

Till läggdags bestämde sig en arvsmassa för att missförstå/höra fel/hitta på vad någon sagt och bli jättearg när det uppenbarligen inte var så. Det händer ofta just nu, säkert någon "fas".

Men viktigast av allt; en tisdag är avklarad, alltså är det halvvägs/lillördag imorgon, vilket innebär att man snart påbörjar torsdagen och det är ju dagen innan fredag så därför är det ju i stort sett snart helg! Gött.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen