Jag och arbetskamraten delade zombiebilder med varandra igår, när vi förklarade hur vi skulle se ut idag efter att ha vabbat. Sen ägnade vi dagen åt att helt desperat försöka hålla oss alerta under en utbildning. Jag avslöjade att jag var så trött att jag började gråta över att bli väckt imorse och allt jag tänkt på var att få komma hem och sova.
Så klipper vi till efter middagen hos föräldrarna.
Pyret talade om att hon haft lite ont i magen under dagen. Sen ropade hon och hade mer ont när hon behövde gå på toaletten. Men hon kunde gå på toa. Fast när hon skulle ställa sig upp kunde hon inte ens stödja på vänstra benet och hon bröt ihop av smärtor. Som blev värre. Och värre. Och värst. Till sist låg hon och skrek och vred sig i smärtor.
Nu är hon lite känslig, vi är vana vid att hon tycker att allt är läskigt och gör ont. Men just därför märktes det att det här gjorde ordentligt ont, jag har under hennes snart sex år aldrig sett henne ha så här ont.
Det blev till att akut be anställda på herr B.o.B.s pyjamasklubb få honom till telefon och se till att komma in till akuten.
Men lagom när herr B.o.B. tagit sig hem sådär när Pyret skrikit hysteriskt i en halvtimme, så började hon återhämta sig. På akuten konstaterades att en muskel vid bukväggen var väldigt spänd och att det fanns lite äggvita i urinen, utöver feber, fortfarande. Men att det sammantaget nog inte var någon fara. Det trodde inte jag heller, längre. Pyret var glad.
Fast jag kan erkänna att jag definitivt vaknade till ordentligt efter middagen. Hon skrämde fasiken skiten ur mig. Nu sover hon gott och det ska jag med, hoppas jag.
Kommentarer