Fortsätt till huvudinnehåll

Fixardag.

I ett vanligt liv så måste man ha dagar där man fixar allt det där man aldrig hinner fixa när man försöker låtsas som att man inte behöver leva ett vanligt liv.
Vi ägnade dagen åt sånt där trist som tvätt, städning, återvinning och att storhandla, till exempel.

Sen maxade vi dagen med att under en lång stund hjälpa nya grannar att förstå hur man använder tvättstugan. Man inser vilket sjukt komplicerat system det är när man ställs inför att på enklast möjliga svenska och en del teckenspråk visa någon som aldrig stött på fenomenet tidigare, hur man gör. Vad mycket vi gör hela dagarna som är så självklart för oss, men helt obegripligt för andra.

Jag såg också till att göra dagen lite extra speciell genom att bona golven i badrummen och göra rent kaklet. Den där städningen man aldrig orkar ta sig till.

För att toppa dagen fick vi ändan ur och köpa nya handtag till garderobsdörrarna, istället för skitfula orginalhandtag från 80-talet. Det har varit på att göra-listan sedan vi flyttade in 2014. Nu är det samma handtag överallt, för vi hittade likadan som vi fick till nya hallgarderoberna.
Eller. Arvsmassorna var med när vi handlade. De ville välja egna handtag. Det fick de.

Knoppar funkar ju det med. Speciellt om det är bling-bling knoppar. 

Vi avslutade dagen med att ta tag i den där cykelturen Pyret tjatat sig blå om hela helgen. Självklart frågade hon om det var långt kvar tills vi var hemma igen, när vi varit ute en kvart. 

Men vi tog tag i saker, fick grejer gjort, nu är det bara en miljon andra saker kvar på att göra-listan. Det tar vi en annan gång. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.