Man löser ett problem och får ett annat.

När jag tycker att livet jävlas med mig söker jag tröst i att bygga bo, alltså jag möblerar, rensar och piffar. Så har det alltid varit, fråga mina föräldrar.
Det finns så mycket värre sätt att hantera kriser än att försöka göra sig en trygg och snygg plats att vara på, så jag låter det vara så. Jag tycker inte om att spela, hinner inte äta mer, jag dricker inte sprit och tänker att jag är för gammal för att testa knark så jag har inte så där vansinnigt många alternativ att välja bland på krismarknaden heller.

Efter evinnerligt tålamod från min sida fick vi äntligen till en fixar-dag i helgen. För med småbarn i hemmet så tar ju allt fixande en ocean av väntande och planerande innan det blir av. Man "måste" ju plötsligt ordna vinterkläder, gå på BVC, tvätta och andra innan-barnen-tog-det-exakt-en-kvart-nu-tar-det-en-halv-dag-och-fjorton-svettiga-utbrott saker. Köpa lördagsgodis liksom, bara det, en halv dags projekt varenda lördag för att det ska väljas n.o.g.g.r.a.n.t. bland alla bitar varav hon i alla fall bara tycker om fem.

I alla fall. Vi fixade. Vi var till stora blåa huset (IKEA) för att snabbt köpa ny säng, istället för vår lagrade 18 åring med svår gnisselsjuka, med hemkörning. Fast datasystemet var trasigt så att få ordern utskriven tog nästan en timme. Sen blev förvirringen total vid hemkörnings-disken eftersom det medföljde handskriven instruktion, så det drog ut på tiden och en tidsgräns överskreds så hemkörningen kunde inte ske förrän till kvällen.
Vi kunde heller inte komma överens om nya mattor till det ommöblerade vardagsrummet, för att det är så äktenskap funkar i det stora blåa huset, så vi fick åka runt i fjorton affärer och fortsätta att inte vara överens tills vi kom till Mio och kom överens. Fast då fanns mattjäveln bara i ett sista exemplar och vi behövde två. Innan vi upptäckte att den fanns i fler storlekar och att den också kunde funka.
Så vi hann inte ens hälften av det vi hade tänkt oss. Men innan läggdags var nya sängen på plats och allt fixat i vardagsrummet utom en lampa.
Det blev så bra, jag är så nöjd.

Nu upptäckte jag att efter ommöbleringen har vi inte någon plats att ställa granen på i år. Den som ska upp snart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen