Fortsätt till huvudinnehåll

Man löser ett problem och får ett annat.

När jag tycker att livet jävlas med mig söker jag tröst i att bygga bo, alltså jag möblerar, rensar och piffar. Så har det alltid varit, fråga mina föräldrar.
Det finns så mycket värre sätt att hantera kriser än att försöka göra sig en trygg och snygg plats att vara på, så jag låter det vara så. Jag tycker inte om att spela, hinner inte äta mer, jag dricker inte sprit och tänker att jag är för gammal för att testa knark så jag har inte så där vansinnigt många alternativ att välja bland på krismarknaden heller.

Efter evinnerligt tålamod från min sida fick vi äntligen till en fixar-dag i helgen. För med småbarn i hemmet så tar ju allt fixande en ocean av väntande och planerande innan det blir av. Man "måste" ju plötsligt ordna vinterkläder, gå på BVC, tvätta och andra innan-barnen-tog-det-exakt-en-kvart-nu-tar-det-en-halv-dag-och-fjorton-svettiga-utbrott saker. Köpa lördagsgodis liksom, bara det, en halv dags projekt varenda lördag för att det ska väljas n.o.g.g.r.a.n.t. bland alla bitar varav hon i alla fall bara tycker om fem.

I alla fall. Vi fixade. Vi var till stora blåa huset (IKEA) för att snabbt köpa ny säng, istället för vår lagrade 18 åring med svår gnisselsjuka, med hemkörning. Fast datasystemet var trasigt så att få ordern utskriven tog nästan en timme. Sen blev förvirringen total vid hemkörnings-disken eftersom det medföljde handskriven instruktion, så det drog ut på tiden och en tidsgräns överskreds så hemkörningen kunde inte ske förrän till kvällen.
Vi kunde heller inte komma överens om nya mattor till det ommöblerade vardagsrummet, för att det är så äktenskap funkar i det stora blåa huset, så vi fick åka runt i fjorton affärer och fortsätta att inte vara överens tills vi kom till Mio och kom överens. Fast då fanns mattjäveln bara i ett sista exemplar och vi behövde två. Innan vi upptäckte att den fanns i fler storlekar och att den också kunde funka.
Så vi hann inte ens hälften av det vi hade tänkt oss. Men innan läggdags var nya sängen på plats och allt fixat i vardagsrummet utom en lampa.
Det blev så bra, jag är så nöjd.

Nu upptäckte jag att efter ommöbleringen har vi inte någon plats att ställa granen på i år. Den som ska upp snart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...