Fortsätt till huvudinnehåll

Inget ansikte.

Jag kan erkänna att mitt generella tillstånd kan kännetecknas som förvirrat och känslosamt. För att vara konsekvent så inleder jag alla svar med: ööööhhhh???, hittar ingenting för att allt ligger där det inte ska vara och väljer att glömma allt. Dessutom blir jag irriterad eller ledsen över 99% av alla saker. Från: Jävla knappjävel som inte går att knäppa! Till: Åh vad söööhöhööt!! (Polarn dansar). Det är viktigt att vara konsekvent nämligen.

Så det är en av anledningarna till att jag inte utforskar Facebook annat än när jag har en avisering. En liten röd siffra och jag går in för att se vad någon vill, då kanske jag ser det översta inlägget i flödet just då. Det är min koll på världen i sociala medier för tillfället. Därav kanske jag framstår som mer förvirrad än jag är (omöjligt men vi kör på det argumentet) eftersom jag inte har en aning om vad människor förmedlar för information till omvärlden.

För jag pallar inte. Förlåt.
De jag känner förmedlar en humanistisk syn på livet, men några typiska FB kontakter (känner men inte känner) gör det kanske inte. Och de som är humanister försöker sprida medmänsklighet och information genom att stå upp mot främlingsfientlighet, trångsynthet och ren och skär okunskap. Fast då får man ju också veta vad andra människor tycker. Just nu pallar jag inte att se hur så många direkt eller indirekt stöttar tankar och idéer som i grunden strider mot såväl demokrati som medmänsklighet.
Jag kanske kan ta striden om att förklara alla människors lika värde sen. Jag kanske kan förklara varför man inte ska vara så snabb att döma någon man inte känner väl, lite längre fram. Jag kanske kan be om förståelse för att alla är olika en annan dag.
Men just nu orkar jag inte med alla åsikter. För jag orkar inte tänka tanken längre och behöva konfronteras med att när mina barn växer upp finns chansen att samhället möter deras mörka hår och bruna ögon med fientlighet.
Att hata lagom är omöjligt nämligen, det växer bortom all kontroll lika snabbt som en gnista i en torr julgran.

Så om jag ter mig förvirrad så är jag inte bara utbränd, inbankad i väggen och lite sliten, jag är oinformerad också. Men kanske lite mindre sur och irriterad där i min okunskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.