Fortsätt till huvudinnehåll

Inget ansikte.

Jag kan erkänna att mitt generella tillstånd kan kännetecknas som förvirrat och känslosamt. För att vara konsekvent så inleder jag alla svar med: ööööhhhh???, hittar ingenting för att allt ligger där det inte ska vara och väljer att glömma allt. Dessutom blir jag irriterad eller ledsen över 99% av alla saker. Från: Jävla knappjävel som inte går att knäppa! Till: Åh vad söööhöhööt!! (Polarn dansar). Det är viktigt att vara konsekvent nämligen.

Så det är en av anledningarna till att jag inte utforskar Facebook annat än när jag har en avisering. En liten röd siffra och jag går in för att se vad någon vill, då kanske jag ser det översta inlägget i flödet just då. Det är min koll på världen i sociala medier för tillfället. Därav kanske jag framstår som mer förvirrad än jag är (omöjligt men vi kör på det argumentet) eftersom jag inte har en aning om vad människor förmedlar för information till omvärlden.

För jag pallar inte. Förlåt.
De jag känner förmedlar en humanistisk syn på livet, men några typiska FB kontakter (känner men inte känner) gör det kanske inte. Och de som är humanister försöker sprida medmänsklighet och information genom att stå upp mot främlingsfientlighet, trångsynthet och ren och skär okunskap. Fast då får man ju också veta vad andra människor tycker. Just nu pallar jag inte att se hur så många direkt eller indirekt stöttar tankar och idéer som i grunden strider mot såväl demokrati som medmänsklighet.
Jag kanske kan ta striden om att förklara alla människors lika värde sen. Jag kanske kan förklara varför man inte ska vara så snabb att döma någon man inte känner väl, lite längre fram. Jag kanske kan be om förståelse för att alla är olika en annan dag.
Men just nu orkar jag inte med alla åsikter. För jag orkar inte tänka tanken längre och behöva konfronteras med att när mina barn växer upp finns chansen att samhället möter deras mörka hår och bruna ögon med fientlighet.
Att hata lagom är omöjligt nämligen, det växer bortom all kontroll lika snabbt som en gnista i en torr julgran.

Så om jag ter mig förvirrad så är jag inte bara utbränd, inbankad i väggen och lite sliten, jag är oinformerad också. Men kanske lite mindre sur och irriterad där i min okunskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...