Fortsätt till huvudinnehåll

Inget ansikte.

Jag kan erkänna att mitt generella tillstånd kan kännetecknas som förvirrat och känslosamt. För att vara konsekvent så inleder jag alla svar med: ööööhhhh???, hittar ingenting för att allt ligger där det inte ska vara och väljer att glömma allt. Dessutom blir jag irriterad eller ledsen över 99% av alla saker. Från: Jävla knappjävel som inte går att knäppa! Till: Åh vad söööhöhööt!! (Polarn dansar). Det är viktigt att vara konsekvent nämligen.

Så det är en av anledningarna till att jag inte utforskar Facebook annat än när jag har en avisering. En liten röd siffra och jag går in för att se vad någon vill, då kanske jag ser det översta inlägget i flödet just då. Det är min koll på världen i sociala medier för tillfället. Därav kanske jag framstår som mer förvirrad än jag är (omöjligt men vi kör på det argumentet) eftersom jag inte har en aning om vad människor förmedlar för information till omvärlden.

För jag pallar inte. Förlåt.
De jag känner förmedlar en humanistisk syn på livet, men några typiska FB kontakter (känner men inte känner) gör det kanske inte. Och de som är humanister försöker sprida medmänsklighet och information genom att stå upp mot främlingsfientlighet, trångsynthet och ren och skär okunskap. Fast då får man ju också veta vad andra människor tycker. Just nu pallar jag inte att se hur så många direkt eller indirekt stöttar tankar och idéer som i grunden strider mot såväl demokrati som medmänsklighet.
Jag kanske kan ta striden om att förklara alla människors lika värde sen. Jag kanske kan förklara varför man inte ska vara så snabb att döma någon man inte känner väl, lite längre fram. Jag kanske kan be om förståelse för att alla är olika en annan dag.
Men just nu orkar jag inte med alla åsikter. För jag orkar inte tänka tanken längre och behöva konfronteras med att när mina barn växer upp finns chansen att samhället möter deras mörka hår och bruna ögon med fientlighet.
Att hata lagom är omöjligt nämligen, det växer bortom all kontroll lika snabbt som en gnista i en torr julgran.

Så om jag ter mig förvirrad så är jag inte bara utbränd, inbankad i väggen och lite sliten, jag är oinformerad också. Men kanske lite mindre sur och irriterad där i min okunskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.