Fortsätt till huvudinnehåll

Andrum.

Mitt i allt kaos bjussade Pyret på sitt göttaste humör idag. Under morgonen åt hon sin frukost, klädde på sig de kläder hon själv valt och visade för en syster på lite sämre humör hur man gör när man byter från pyjamas till kläder, för att få henne glad. Hon erbjöd till och med Polarn att hjälpa henne med påklädningen. Sen fick hon ett utbrott för att herr B.o.B. hade råkat dra på Polarn hennes overall, men det gick över snabbt och gick att resonera bort. Därefter klädde hon på sig overallen, bad om lite hjälp med stövlarna gav mig en kram och sa glatt hejdå.
Vid hämtning följde hon glatt med, klädde på sig under kvittrande prat, åkte halva vägen och gick babblande och bubblande halva vägen. Hon följde instruktioner i affären, var på gott humör under hela middagen hos mormor och morfar, gick hem utan minsta gnissel, gjorde sig i ordning till kvällen. Lite protester för att hon ville att jag skulle lägga henne istället för pappa, men eftersom det var den första för dagen så kändes det inte så farligt.
Hon har alltså enbart pratat, frågat, berättat och lyssnat på ett positivt sätt idag. Hon har varit ett allt igenom trevligt sällskap.

Det var snällt av henne att bjussa på en liten rast från all frustration hon kämpar med i sin utveckling. Det behövde vi nog allihop. När hon inte är fullt upptagen med sitt arbete med att växa upp så är hon en så härlig liten människa att umgås med. Hon är härlig annars också, men inte i den här överdos av rarhet som hon visar när hon är på semester på det här sättet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.