Det är väl så att de flesta barn uppskattar sång och musik. Det är väl inte alls speciellt att ha barn som blir alldeles till sig i trasorna för att man lägger den stora, röda, runda mattan på den öppna platsen i hallen och att det därför ser ut som den stora, röda, runda mattan i "lekrummet" på förskolan där de brukar ha disco. Eller att de därför roar sig med att dansa till barnmusik-listan på Spotify tills de är andfådda och svettiga.
Det är väl inte heller så märkligt nu för tiden att en treåring sjunger Twinkle, twinkle little star mer eller mindre felfritt.
Men nog fasiken är det lite sjukt att en liten skrutt på 18 månader springer omkring och försöker sjunga "Let it go" med hyfsade försök till kordinerade dans-moves. Lite sjukt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer