God jul, snart, fortare än man tror.

Om vi har advents pyntat? Så klart. Jag har aldrig varit så sugen på advent och jul som efter arvsmassornas ankomst. Inte så att jag vill ha tomtar och bonader och tjafs överallt, men jag vill ha jul. Smakfull jul, men mycket jul.
Jag fick med mig Pyret upp på vinden som hjälpreda när ljusstakar och krafs skulle ner och hon följde efter som en liten svans under tiden jag sprang runt och fixade. Det var i och för sig ett problem eftersom att sätta upp ljusstakar och stjärnor alltid strular och jag därför fick lov att påminna mig själv om att barnpassa språket.
Pyret fick välja årets balkongbelysning dessutom, som självklart blev "rengbågslampor" (flerfärgade) för att hon är besatt av allt som är flerfärgat och därmed regnbåge. Samma smak har hon inte, men till jul ska väl barnen få känna sig delaktiga. Eller nåt.

För att leta efter lite mer jul, och jag helst vill ha annat än nytt och trist, gav jag mig av till Stadsmissionen. Där fanns... ingenting, aptrist. Det enda jag hittade var en mysig kofta och ett par schyssta byxor från Tiger som satt som en smäck.

Så jag unnade mig det, med lätt förkylning och en finne inuti näsan var synd nog om mig för att vara värd att lägga stora 25 kronor på. Tycker jag.

Sen var vi modiga nog att dra igång pepparkaksbak med våra orkaner.

Som gick... bra. Pyret gjorde pepparkakor på löpande band och uppvisade oanad talang på att få plats med så många formar som möjligt på samma bit. Polarn kavlade ut en bit som hon sedan tokvägrade att lägga några formar på. Istället gav hon formar till sin mor som hon kommenderade att använda. Men ingen slog ihjäl någon annan och ingen bröt ihop på den nivån att festligheterna fick avbrytas. Wow liksom.

Nu väntar tentavecka kombinerat med pms-vecka, kombinerat med förkylning, kombinerat med december.

Det är nu man känner hur fridfull den här tiden på året är.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen