God jul, snart, fortare än man tror.

Om vi har advents pyntat? Så klart. Jag har aldrig varit så sugen på advent och jul som efter arvsmassornas ankomst. Inte så att jag vill ha tomtar och bonader och tjafs överallt, men jag vill ha jul. Smakfull jul, men mycket jul.
Jag fick med mig Pyret upp på vinden som hjälpreda när ljusstakar och krafs skulle ner och hon följde efter som en liten svans under tiden jag sprang runt och fixade. Det var i och för sig ett problem eftersom att sätta upp ljusstakar och stjärnor alltid strular och jag därför fick lov att påminna mig själv om att barnpassa språket.
Pyret fick välja årets balkongbelysning dessutom, som självklart blev "rengbågslampor" (flerfärgade) för att hon är besatt av allt som är flerfärgat och därmed regnbåge. Samma smak har hon inte, men till jul ska väl barnen få känna sig delaktiga. Eller nåt.

För att leta efter lite mer jul, och jag helst vill ha annat än nytt och trist, gav jag mig av till Stadsmissionen. Där fanns... ingenting, aptrist. Det enda jag hittade var en mysig kofta och ett par schyssta byxor från Tiger som satt som en smäck.

Så jag unnade mig det, med lätt förkylning och en finne inuti näsan var synd nog om mig för att vara värd att lägga stora 25 kronor på. Tycker jag. 

Sen var vi modiga nog att dra igång pepparkaksbak med våra orkaner. 

Som gick... bra. Pyret gjorde pepparkakor på löpande band och uppvisade oanad talang på att få plats med så många formar som möjligt på samma bit. Polarn kavlade ut en bit som hon sedan tokvägrade att lägga några formar på. Istället gav hon formar till sin mor som hon kommenderade att använda. Men ingen slog ihjäl någon annan och ingen bröt ihop på den nivån att festligheterna fick avbrytas. Wow liksom.

Nu väntar tentavecka kombinerat med pms-vecka, kombinerat med förkylning, kombinerat med december.

Det är nu man känner hur fridfull den här tiden på året är.