Ibland har man ju "såna där" dagar.
Ni vet vad jag menar, "såna där" dagar när allt händer på en gång, när allt strular, när total kaos råder.
Idag var en sådan dag.
Saker bara händer hela tiden, saker som ingen kan rå för, saker som inte går att förhindra eller förebygga, men saker som måste tas omhand.
Än så länge har jag inte utvecklats till bläckfisk, så det enda som finns att göra är att ta några djupa andetag och ta en sak i taget. Vilket är lättare sagt än gjort när allt som händer är lika viktigt.
Men är det inte lite fascinerande med sådana dagar? Hur kan det bli på det här viset? Är det någon universell lag som styr att det som händer någon gång per dag plötsligt ska hända en gång var tjugonde minut?
Fördelen med total-kaos-dagar är väl att man till slut blir så trött och uppgiven att man inte ens orkar bli arg. Istället fnittrar man lite lätt hysteriskt när nästa problem uppstår, för man kan väl inte annat än skratta åt eländet.
Just idag yttrades "Men självklart" fler gånger än jag kunde räkna.
Fredagar brukar vi sluta 30 minuter tidigare än vanligt, lite fredagsmys, idag blev det inte så. Det blev inte ens fredagsfika.
Nu är jag totalt slut.
Borta.
Gone.
Has left the building.
Planerna på att dammsuga är totalt övergivna.
Jag tänker bara ligga på soffan och hoppas att saker har slutat hända nu.
Ni vet vad jag menar, "såna där" dagar när allt händer på en gång, när allt strular, när total kaos råder.
Idag var en sådan dag.
Saker bara händer hela tiden, saker som ingen kan rå för, saker som inte går att förhindra eller förebygga, men saker som måste tas omhand.
Än så länge har jag inte utvecklats till bläckfisk, så det enda som finns att göra är att ta några djupa andetag och ta en sak i taget. Vilket är lättare sagt än gjort när allt som händer är lika viktigt.
Men är det inte lite fascinerande med sådana dagar? Hur kan det bli på det här viset? Är det någon universell lag som styr att det som händer någon gång per dag plötsligt ska hända en gång var tjugonde minut?
Fördelen med total-kaos-dagar är väl att man till slut blir så trött och uppgiven att man inte ens orkar bli arg. Istället fnittrar man lite lätt hysteriskt när nästa problem uppstår, för man kan väl inte annat än skratta åt eländet.
Just idag yttrades "Men självklart" fler gånger än jag kunde räkna.
Fredagar brukar vi sluta 30 minuter tidigare än vanligt, lite fredagsmys, idag blev det inte så. Det blev inte ens fredagsfika.
Nu är jag totalt slut.
Borta.
Gone.
Has left the building.
Planerna på att dammsuga är totalt övergivna.
Jag tänker bara ligga på soffan och hoppas att saker har slutat hända nu.
Kommentarer