En knökfull och något försenad tågresa förde oss över sundet.
Jag blev vansinnigt irriterad under tågresan då jag satt och tittade på en människa som höll upp en hel plats åt sin datorväska-Mollgan, fast tåget var fullt till bristningsgränsen då flera tåg var inställda och tågresan tog över en timme, allt på grund av banarbete. Inte en ansats till att låta någon sätta sig på platsen bredvid henne. Från min plats kunde jag ge henne onda ögat i en timme och tio minuter, men det hjälpte inte. Bruden bara fortsatte luta sin arm mot Mollgan.
Men Köpenhamn, staden full av cigarettrök och totalt invaderad av skolklasser och knott. Jag viftade bort alla svarta flugor från ögonfransarna och håret medan jag blev knuffad av hysteriska barn.
Vi promenerade, åt en god brunch, promenerade lite till, jag blev jättetrött jättefort som jag alltid blir just nu så vi turistade på riktigt den här gången genom att ta en guidad kanaltur för då kunde jag sitta ner, sen orkade jag promenera lite till, vi fikade och så åkte vi "hem".
På ett lika knökfullt och försenat tåg.
"Hemma" igen gick vi på bio och såg Snow White and the huntsman.
Rullen var helt okej, en saga med schyssta effekter och en fantastiskt underbart elak drottning.
Men.
Fröken Stewart.
Det är inte hennes fel att hon har sådana där tunga ögonlock, men det påverkar hennes skådespeleri eftersom huvudrollen, i det här fallet, går omkring och ser trött, ledsen och förtvivlad ut i två timmar.
Det irriterade.
Jag vill att skådespelare ska kunna ha mer än ett ansiktsuttryck.
Att filmen dessutom gick ut på att hon, fröken trött med ständigt öppen mun, skulle vara snyggare än vidrigt snygga Charlize Theron kunde i alla fall inte jag köpa.
Men missarna kunde jag släppa emellanåt och njuta av det som var bra.
Vi avslutade dagen med god pasta.
Eller jag avslutade dagen med det.
Maken avslutar den med fotboll.
Denna förbannade fotboll som är så hysterisk just nu.
Fotboll är tråkigt, jättetråkigt, maken tycker kanske inte att det är jättetråkigt men i alla fall tråkigt, i vanliga fall. Men är det jädra EM så måste man plötsligt titta, även på matcher där inte ens Sverige är med.
Det finns en överhängande risk att fotbolls EM kommer leda till skilsmässa, eller i alla falla skilda sovrum. Fast inte just nu eftersom att vi måste dela hotellrum en natt till.
Det är tur att jag är så helt slut efter dagens bravader att jag kan sova mig igenom matchen.
Jag blev vansinnigt irriterad under tågresan då jag satt och tittade på en människa som höll upp en hel plats åt sin datorväska-Mollgan, fast tåget var fullt till bristningsgränsen då flera tåg var inställda och tågresan tog över en timme, allt på grund av banarbete. Inte en ansats till att låta någon sätta sig på platsen bredvid henne. Från min plats kunde jag ge henne onda ögat i en timme och tio minuter, men det hjälpte inte. Bruden bara fortsatte luta sin arm mot Mollgan.
Men Köpenhamn, staden full av cigarettrök och totalt invaderad av skolklasser och knott. Jag viftade bort alla svarta flugor från ögonfransarna och håret medan jag blev knuffad av hysteriska barn.
Vi promenerade, åt en god brunch, promenerade lite till, jag blev jättetrött jättefort som jag alltid blir just nu så vi turistade på riktigt den här gången genom att ta en guidad kanaltur för då kunde jag sitta ner, sen orkade jag promenera lite till, vi fikade och så åkte vi "hem".
På ett lika knökfullt och försenat tåg.
"Hemma" igen gick vi på bio och såg Snow White and the huntsman.
Rullen var helt okej, en saga med schyssta effekter och en fantastiskt underbart elak drottning.
Men.
Fröken Stewart.
Det är inte hennes fel att hon har sådana där tunga ögonlock, men det påverkar hennes skådespeleri eftersom huvudrollen, i det här fallet, går omkring och ser trött, ledsen och förtvivlad ut i två timmar.
Det irriterade.
Jag vill att skådespelare ska kunna ha mer än ett ansiktsuttryck.
Att filmen dessutom gick ut på att hon, fröken trött med ständigt öppen mun, skulle vara snyggare än vidrigt snygga Charlize Theron kunde i alla fall inte jag köpa.
Men missarna kunde jag släppa emellanåt och njuta av det som var bra.
Vi avslutade dagen med god pasta.
Eller jag avslutade dagen med det.
Maken avslutar den med fotboll.
Denna förbannade fotboll som är så hysterisk just nu.
Fotboll är tråkigt, jättetråkigt, maken tycker kanske inte att det är jättetråkigt men i alla fall tråkigt, i vanliga fall. Men är det jädra EM så måste man plötsligt titta, även på matcher där inte ens Sverige är med.
Det finns en överhängande risk att fotbolls EM kommer leda till skilsmässa, eller i alla falla skilda sovrum. Fast inte just nu eftersom att vi måste dela hotellrum en natt till.
Det är tur att jag är så helt slut efter dagens bravader att jag kan sova mig igenom matchen.
Kommentarer