Jag har haft för mig att göra egen vaniljkräm ska vara jättekrångligt och svårt.
Tills jag provade.
Jo, det tog några minuter längre än att öppna en påse, hälla pulver i en skål, tillsätta mjölk och vispa. Men det var inte svårt, inte krångligt och blev godare.
Dessutom känns det som en bonus att slippa konstiga tillsatsämnen.
Om jag orkar fixa det, som gick och la mig klockan 20.30 igår, så orkar vem som helst.
Jag kan tipsa om ett bra recept om någon är intresserad.
Eller bjuda på smakprov om någon hinner hit inom något dygn.
Men varför har det blivit så att man tror att allt sånt som gjordes på egen hand innan påsarna gjorde sitt inträde i hyllorna, ska vara superkomlicerat och bortom ens förmåga? Visst tar det lite längre tid, men det man vinner i smak gör det hela värt det, inte sant? Det gäller bara att komma över tron att man måste vara kandidat till något fånigt matlagningsprogram för att ha möjlighet att få till det. För det handlar inte om att vara utbildad kock eller hobby-köks-fantast, det handlar om sånt som vanliga Svenssons har fixat själva i en herrans massa år.
Att människor som "gör själva" nuförtiden blir hyllade som rockstjärnor och varenda en med en matlagnings- eller bakningsblogg får släppa egna kockböcker är ju rätt fånigt när man tänker efter, för min farmor, mormor och mamma gjorde ju sådär vareviga dag utan att bli hyllade för det. Utan påsar.
Jag håller hårt i de recept som mormor lämnade efter sig.
Dessutom sikatar jag på att vårt pyre ska växa upp som vi gjort, med hemlagad mat, för så himla svårt är det inte.
Tills jag provade.
Jo, det tog några minuter längre än att öppna en påse, hälla pulver i en skål, tillsätta mjölk och vispa. Men det var inte svårt, inte krångligt och blev godare.
Dessutom känns det som en bonus att slippa konstiga tillsatsämnen.
Om jag orkar fixa det, som gick och la mig klockan 20.30 igår, så orkar vem som helst.
Jag kan tipsa om ett bra recept om någon är intresserad.
Eller bjuda på smakprov om någon hinner hit inom något dygn.
Men varför har det blivit så att man tror att allt sånt som gjordes på egen hand innan påsarna gjorde sitt inträde i hyllorna, ska vara superkomlicerat och bortom ens förmåga? Visst tar det lite längre tid, men det man vinner i smak gör det hela värt det, inte sant? Det gäller bara att komma över tron att man måste vara kandidat till något fånigt matlagningsprogram för att ha möjlighet att få till det. För det handlar inte om att vara utbildad kock eller hobby-köks-fantast, det handlar om sånt som vanliga Svenssons har fixat själva i en herrans massa år.
Att människor som "gör själva" nuförtiden blir hyllade som rockstjärnor och varenda en med en matlagnings- eller bakningsblogg får släppa egna kockböcker är ju rätt fånigt när man tänker efter, för min farmor, mormor och mamma gjorde ju sådär vareviga dag utan att bli hyllade för det. Utan påsar.
Jag håller hårt i de recept som mormor lämnade efter sig.
Dessutom sikatar jag på att vårt pyre ska växa upp som vi gjort, med hemlagad mat, för så himla svårt är det inte.
Kommentarer