Fortsätt till huvudinnehåll

Shoppingvanor.

Jag läser en rubrik i Aftonbladet om fotbollsfruarnas lyxiga shoppingvanor.
Jag tycker bättre om mina shoppingvanor, de kommer väl till pass nu om inte annat. I ännu en rea-omgång (hur ofta är det rea nu för tiden, en gång varannan månad eller?), går jag lös på de rödmärkta plaggen.
Jag är rea mästare, självutnämnd visserligen, men oslagbar.
Nu har stora delar av min garderob valt att överge mig då min mage redan växer (Ja, den är redan rund, ja det syns redan, inte visste jag att det var konstigt) vilket gör mig lite förtvivlad.
Jag tittar på högarna med undanrensade plagg, fina favoriter som inte vill vara med längre och undrar hur i böveln jag ska få ihop något av det som ligger kvar och tittar lite bedjande på mig.
Jag gillar mina kläder, jag gillar att kunna gå fram till garderoben och se ett plagg och genast veta att det plagget funkar med det plagget och på en minut är jag påklädd.
Så funkar det inte längre.
Jag måste hitta något som fortfarande passar och hitta några plagg som passar ihop med det som inte är för tajt, för trångt, eller för obekvämt.
Gah!
Inte vill jag spendera en förmögenhet på kläder heller, gravid eller inte, alltså är jag på jakt efter kläder att växa i, som inte ser ut som tält, som inte är mammakläder (känns tidigt att börja med det redan och jag vill ha så få såna kläder som möjligt, hellre kläder som funkar även efteråt tänker jag), och som ser snygga ut tillsammans med leggings - mitt nya favoritplagg.
Jag som gått bland kläder i butiker och genast sett om plaggen funkar, funkar inte, funkar till det, passar min kropp, min stil, min plånbok, måste tänka om och anpassa allt efter en växande mage... och hylla...
Fåfäng?
Absolut.
Så jag drar bland reahyllorna och letar med nya, lite skeva, ögon och ibland finner jag.
Medan jag går där är jag så tacksam för att de där plaggen som nu är oanvändbara inte har kostat en mindre förmögenhet och att jag kan ersätta dem utan att hamna hos Kronofogden.
Bara för att jag är rea/second hand champion.

Kommentarer

Greken sa…
WOW! tänkt att det börjar synas på riktigt nu!!! :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.