Fortsätt till huvudinnehåll

Återhämtning.

Dagens arbete gick så mycket bättre.
Jag utnyttjade möjligheten att börja dagen en timme senare och behövde därför inte kliva in på kontoret förrän klockan åtta.
För det var där jag skulle spendera dagen.
Det blev till att sitta vid skrivbordet och försöka komma ihåg rutinerna från förra året, vilket är den knepiga biten. När jag hoppar in som extra arbetskraft som timmis behöver jag nämligen inte bry mig om den administrativa delen utan bara ägna mig åt patienterna. Nu är det dags att komma ihåg var det var man skulle klicka och vad man skulle skriva.
För att inte tala om att saker hinner ändras sen året innan, så det lilla man kommer ihåg gäller inte längre.
Men att sitta och knappa på tangenter och ringa samtal var precis vad jag behövde, för när jag kom hem somnade jag inte, istället orkade jag till och med laga middag.
Därför tror jag att min plan att promenera hem från jobbet, vilket tar ungefär 45 minuter, kanske kommer vara genomförbar trots allt (även om jag just idag valde att åka kommunalt i det härliga sommarvädret).
Fast jag tänker inte ge mig på förra årets hurtiga fasoner med att promenera såväl till som från jobbet, lite vila behöver nog detta preggo för att orka med sommaren.
Men åh så skönt att bara vara trött efter jobbet och inte helt stendöd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.