Fortsätt till huvudinnehåll

Det skaver

Jag tittar på America's sweethearts på Netflix. 

Jag får otroligt motstridiga känslor. 
Å ena sidan:
Det är otroligt kompetenta dansare men det finns begränsat med platser. Jag fattar att det blir uttagningar och att de går in på detaljnivå när de till sist ska välja vilka som blir uttagna. 

Å andra sidan:
Det är fokus på märkliga saker i uttagningen, som ibland är svårt att sätta fingret på. Något skaver bland de hårda sminkningarna, blekta tänderna och stränga kommentarerna, som att:
De visar hur en av veteranerna har återkommande ätstörningar och hur karriären inleddes med kommentarer om hennes vikt. De gör ständiga kommentarer om hur den ena tjejen inte orkar framträda på topp och de tror att det är för att hon inte har "ett tillräckligt intag" (av mat). Ändå blir tjejerna uttagna till ytterligare ett år. 
De får låga löner och ska tydligen leva på prestigen, vilket många också verkar göra då cheerleders ändå från 80-talet återkommer i olika sammanhang. 
De får höftbesvär, som flera behöver operera i unga år, av ett av deras signatur-move, men det "måste vara kvar".
Det är märkliga kommentarer och bedömningar kring tjejernas kroppar som måste passa för uniformen, uniformen anpassas inte efter olika kroppar utan då väljs kroppen bort.

En helt annan värld, kan man väl säga, och en serie som är oväntat spännande. Eller vad man ska kalla det. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...