Fortsätt till huvudinnehåll

Är vi färdiga nu?

Det var svårt att få Pyret att förstå varför hon behövde tillbaka till sjukhuset när hon mår som vanligt. För att lugna mig! hade jag lust att skrika. Men eftersom jag låg bredvid henne under natten och hörde hur hon drömde mardrömmar natten igenom och märkte hur hon fick lite panik av att det var mycket folk på tåget, så tänker jag att hon behöver svar lika mycket som jag. 
Polarn var tapper och följde med.

Läkaren hade beslutat att avstå från ryggmärgsprov eftersom både magnetröntgen och EEG såg bra ut. De ville dock ha blodprover och planera för återbesök om ett par månader. Tyvärr hade infarten, som Pyret till sin stora besvikelse behövt behålla under natten, slutat fungera, så hon behövde gå till provtagningscentralen. 
Ny väntan. Då blev hon orolig för att emlaplåstret skulle hinna tappa verkan. Jag upprepade på flera sättnatt det inte var något att oroa sig för. Gud vad jag har använt upp alla förmåga att vara pedagogisk nu. När det väl var hennes tur och vi kom in till den som skulle ta provet så fick hon veta att plåstret skulle vara av en kvart innan man skulle sticka, så mer väntan. Tyvärr hann sköterskan skriva ut etiketterna och utbrista:
Oj! Jösses vad många! 
Hon tog kollegan till hjälp och frågade om alla prover verkligen skulle tas. Det skulle de. Då sa hon att de väl ändå måste ta små rör? Nej, det skulle vara stora rör.
Resultat: En skräckslagen 11 åring som efter 15 minuter i väntrummet hade panik under hela provtagningen. Jag vet att alla gör sitt bästa, men jag tror inte att det där var god pedagogik.

Men sen for vi hem. Pyret märkbart lättad, Polarn lite ledsen över att bara haka på, jag helt slut. 
Då kom jag på att jag hade nerspydda kläder att ta hand om. Och sängkläder som var flottiga efter EEG-gel. När jag öppnade linneskåpet kom jag på att jag inte hunnit ta hand om hyllorna som rasat. Jag nöjde mig med att tvätta. Att vara mamma är lite som ett Kinderägg; flera överraskningar i en.

Nåväl, jag har hunnit virka väldigt mycket i alla fall.

Och Ännumindrefjant hjälpte till att bädda.

Nu ska vi försöka ha lite semester ihop i två dagar, jag har glömt hur man gör.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...