Vi tog revansch idag och gick på bio, men utifrån Pyrets önskemål valde vi en annan biograf.
Jag kan inte säga att Dumma mej 4 var något nydanande jämfört med de andra tre, men den var underhållande på sitt vis. Att se Arvsmassorna fnissa och skratta var gott nog åt mig.
Efter tillägg av lunch på Pizza hut förberedde vi att Arvsmassorna ska vara hos deras pappa i två veckor. Med tanke på allt som hänt den senaste tiden vet jag inte hur jag ska agera i tystnad och stillhet. Jag har varit fullt upptagen med att hantera saker. Att planera, ta hand om, följa upp, beskriva, förklara. Stundtals har jag velat skrika men jag hållit igen så mycket tårar och jag har andats djupt.
Det är klart jag förstår att jag behöver en paus, nog har jag märkt att jag använt det allra sista av mina pedagogiska förmågor i tusen omgångar av "Om du måste välja mellan *två vidriga val*" och alla "Varför?" . Jag vill bara ha tystnad, jag orkar inte prata och jag orkar verkligen inte svara båda Arvsmassorna samtidigt på tusen frågor och kommentarer. Jag är slut nu. Kan inte uppbåda kraft åt ett enda "Mamma, titta på det här!" till.
Nu väntar två veckor utan att väcka på morgonen, utan att laga middag, utan att plocka undan, utan att hjälpa till med hundra omöjliga saker innan läggdags, utan 342 avsnitt av Familjen Lugn, utan att tjata, utan att äta pizza, utan att vara pedagogisk. Med reservation för att en del av dessa uppgifter typ är mitt jobb. Jag kan rulla ur sängen, gå till jobbet, gå hem, värma en matlåda, träna, sova, upprepa. Det är nog precis vad jag behöver, förutom en strand istället för jobb möjligen.
Kommentarer