Fortsätt till huvudinnehåll

Skiftbyte

Vi tog revansch idag och gick på bio, men utifrån Pyrets önskemål valde vi en annan biograf.
Jag kan inte säga att Dumma mej 4 var något nydanande jämfört med de andra tre, men den var underhållande på sitt vis. Att se Arvsmassorna fnissa och skratta var gott nog åt mig. 

Efter tillägg av lunch på Pizza hut förberedde vi att Arvsmassorna ska vara hos deras pappa i två veckor. Med tanke på allt som hänt den senaste tiden vet jag inte hur jag ska agera i tystnad och stillhet. Jag har varit fullt upptagen med att hantera saker. Att planera, ta hand om, följa upp, beskriva, förklara. Stundtals har jag velat skrika men jag hållit igen så mycket tårar och jag har andats djupt. 
Det är klart jag förstår att jag behöver en paus, nog har jag märkt att jag använt det allra sista av mina pedagogiska förmågor i tusen omgångar av "Om du måste välja mellan *två vidriga val*" och alla "Varför?" . Jag vill bara ha tystnad, jag orkar inte prata och jag orkar verkligen inte svara båda Arvsmassorna samtidigt på tusen frågor och kommentarer. Jag är slut nu. Kan inte uppbåda kraft åt ett enda "Mamma, titta på det här!" till.

Nu väntar två veckor utan att väcka på morgonen, utan att laga middag, utan att plocka undan, utan att hjälpa till med hundra omöjliga saker innan läggdags, utan 342 avsnitt av Familjen Lugn, utan att tjata, utan att äta pizza, utan att vara pedagogisk. Med reservation för att en del av dessa uppgifter typ är mitt jobb. Jag kan rulla ur sängen, gå till jobbet, gå hem, värma en matlåda, träna, sova, upprepa. Det är nog precis vad jag behöver, förutom en strand istället för jobb möjligen. 

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer