Fortsätt till huvudinnehåll

Bara lite till

Pyret förefaller ha ärvt min snart-är-ledigheten-slut-panik. Så hon lyckades tjata sig till ett par dagar att avrunda ledigheten här:
Goa Göteborg.

Tanken var att vi skulle gå på Universeum, men av en slump såg jag att det fanns något som hette Spelhuset på Liseberg. Där kunde man under jullovet köpa en biljett för 4 timmars spel, så var typ alla spel upplåsta och fria att köra hur många gånger som helst. Tjejerna ville hellre gå dit, så det gjorde vi. 
3 våningar med arkadspel i alla möjliga former. Airhockey, basket, kasta boll, bilspel, motorcykelspel, dansspel, Pacman, skjut-spel, flipperspel, det tog aldrig slut.
Det roliga var att så många spel gick att köra tillsammans. Det var alldeles lagom med folk också, så man behövde inte vänta på att spel blev lediga eller bli galen av trängsel.
Jag tänkte först att det var ett trist sätt att spendera en dag i annan stad, för då vill man väl göra det som inte finns någon annanstans, men det var riktigt roligt. Jag var usel på 90% av spelen, men det var ändå kul.

Annars handlade dagarna om det resor alltid handlar om för mig; vad man kan äta.
Till exempel, inte kan man väl besöka staden utan ett besök på Mr Cake.
Sen blev det lite hamburgare på Hard Rock café:
med efterrätter:
Dag två valde jag en Poke bowl, för man kan äta grönsaker också:
Ja, jag fick hotellfrukost, ja, jag var nöjd, vi kan nöja oss så, vi behöver inte tjata.

Väl hemma väntade glada kissekatter:
Lillfjant blir lite hispig så snart jag tar fram resväskan och är som ett plåster när jag kommer hem. Drottning fluffboll blir alltmer social och kelig för varje dag som går, så till och med hon vill kela extra mycket när vi varit borta. Fasiken, det börjar liksom ta emot att åka ifrån de lurviga när de är så här. Men nu är vi hemma och kan förbereda oss för den kommande vardagen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.