Fortsätt till huvudinnehåll

Bara lite till

Pyret förefaller ha ärvt min snart-är-ledigheten-slut-panik. Så hon lyckades tjata sig till ett par dagar att avrunda ledigheten här:
Goa Göteborg.

Tanken var att vi skulle gå på Universeum, men av en slump såg jag att det fanns något som hette Spelhuset på Liseberg. Där kunde man under jullovet köpa en biljett för 4 timmars spel, så var typ alla spel upplåsta och fria att köra hur många gånger som helst. Tjejerna ville hellre gå dit, så det gjorde vi. 
3 våningar med arkadspel i alla möjliga former. Airhockey, basket, kasta boll, bilspel, motorcykelspel, dansspel, Pacman, skjut-spel, flipperspel, det tog aldrig slut.
Det roliga var att så många spel gick att köra tillsammans. Det var alldeles lagom med folk också, så man behövde inte vänta på att spel blev lediga eller bli galen av trängsel.
Jag tänkte först att det var ett trist sätt att spendera en dag i annan stad, för då vill man väl göra det som inte finns någon annanstans, men det var riktigt roligt. Jag var usel på 90% av spelen, men det var ändå kul.

Annars handlade dagarna om det resor alltid handlar om för mig; vad man kan äta.
Till exempel, inte kan man väl besöka staden utan ett besök på Mr Cake.
Sen blev det lite hamburgare på Hard Rock café:
med efterrätter:
Dag två valde jag en Poke bowl, för man kan äta grönsaker också:
Ja, jag fick hotellfrukost, ja, jag var nöjd, vi kan nöja oss så, vi behöver inte tjata.

Väl hemma väntade glada kissekatter:
Lillfjant blir lite hispig så snart jag tar fram resväskan och är som ett plåster när jag kommer hem. Drottning fluffboll blir alltmer social och kelig för varje dag som går, så till och med hon vill kela extra mycket när vi varit borta. Fasiken, det börjar liksom ta emot att åka ifrån de lurviga när de är så här. Men nu är vi hemma och kan förbereda oss för den kommande vardagen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la