Har hittat totala motsatserna inom området dokumentärer, på SVT-play.
Jag började fint, men ytterst hjärtskärande i kortfilmen om BRIS: "Det stora och det lilla".
Vilket fantastiskt arbete de gör! Jag kan för mitt liv inte förstå hur dessa fantastiska medarbetare orkar med sitt arbete, men är tacksam för att de orkar.
Sedan gjorde jag en helomvändning och plågade mig igenom denna:
Det är lätt att hamna i en känsla av skratt, som att man tittar på en sketch på Saturday night live. Eller som att det är någon liten pojke med storhetsvansinne som leker cool skurk, men snart kommer få en tillrättavisning och visa sin förvirring och osäkerhet.
Fast det som är svårt att ta in är att det är en person människor lyssnar på, på riktigt. Massor med människor. Miljoner. Som tycker att de resonemang och budskap som förmedlas är fullt rimliga.
Så när Pyret tjatar om att få tillgång till sociala medier och jag undrar när det är dags att säga ja, så är sånt här en utmärkt påminnelse om varför barn behöver mogna så mycket som möjligt innan man öppnar dörren för den världen. När inte vuxna kan välja det mogna och ansvarsfulla, hur ska man förvänta sig att barn ska kunna göra det.
Om du måste välja en av dokumentärerna, rädda ditt blodtryck och välj den om BRIS. Fast ladda med näsdukar först.
Kommentarer