Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens aktivitet

Vi tog oss in till stora staden för att gå på bio och titta på Håkan Bråkan
Det var kul, vi gillar Håkan. Även om vi blev lite besvikna på att han bara sa "Det här ska han få fan för" en gång i hela filmen. 

Arvsmassorna ville gå runt på stan och titta i affärer efter filmen och det blev något av en tankevurpa när Pyret upptäckte denna nostalgitripp:
Tishor med Blackpink, benvärmare, handledsvärmare, smycken, bälten, klistermärken, vilket litet himmelrike för en 10-åring. Jag minns ju själv hur jag ville ha allt i den där affären. Lite spännande att den är i stort sett likadan som när jag var fjortis, för det var ju ett tag sedan. Precis som jag gjorde så tittade Arvsmassorna på allt, men köpte inget eftersom det också är ganska dyra billiga saker. 

Ännu en gång ville arvsmassorna följa med ut och springa till kvällen. Det blir korta och långsamma rundor vilket börjar kännas lite frustrerande. Jag tycker att det är fantastiskt att de vill följa med, och jag vill investera i att de övar upp orken, men blir också lite stressad över att inte få ta ut mig ordentligt. Jag försöker se det som en möjlighet att öva upp mig från grunden igen, och att det kanske behövs en liten temposänkning just nu. Men det är svårt, får jag erkänna. Mest av allt är det ohyggligt svårt att vänja sig vid att springa utan musik, det blir så mycket segare då. Fast jag antar att det bara är ett ögonblick bort att de tycker att gamla mamma springer för långsamt och kort. Då får jag springa ifred igen, medan de åker till stan och går på Punkt shop. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän