Dagens aktivitet

Vi tog oss in till stora staden för att gå på bio och titta på Håkan Bråkan.

Det var kul, vi gillar Håkan. Även om vi blev lite besvikna på att han bara sa "Det här ska han få fan för" en gång i hela filmen.

Arvsmassorna ville gå runt på stan och titta i affärer efter filmen och det blev något av en tankevurpa när Pyret upptäckte denna nostalgitripp:

Tishor med Blackpink, benvärmare, handledsvärmare, smycken, bälten, klistermärken, vilket litet himmelrike för en 10-åring. Jag minns ju själv hur jag ville ha allt i den där affären. Lite spännande att den är i stort sett likadan som när jag var fjortis, för det var ju ett tag sedan. Precis som jag gjorde så tittade Arvsmassorna på allt, men köpte inget eftersom det också är ganska dyra billiga saker.

Ännu en gång ville arvsmassorna följa med ut och springa till kvällen. Det blir korta och långsamma rundor vilket börjar kännas lite frustrerande. Jag tycker att det är fantastiskt att de vill följa med, och jag vill investera i att de övar upp orken, men blir också lite stressad över att inte få ta ut mig ordentligt. Jag försöker se det som en möjlighet att öva upp mig från grunden igen, och att det kanske behövs en liten temposänkning just nu. Men det är svårt, får jag erkänna. Mest av allt är det ohyggligt svårt att vänja sig vid att springa utan musik, det blir så mycket segare då. Fast jag antar att det bara är ett ögonblick bort att de tycker att gamla mamma springer för långsamt och kort. Då får jag springa ifred igen, medan de åker till stan och går på Punkt shop.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen