Vad svårt det är att se tillbaka på ett år och försöka att verkligen se hur saker och ting har utvecklats och förändrats. Visst händer saker, visst ändras man som person, men sådant sker ofta så långsamt och gradvis att det är svårt att se på egen hand. Ibland behöver man se det genom någon annans ögon, så med andras ord, här är mitt 2022.
Jag har fått till mig från vänner att jag har blivit lugnare och stadigare. Nu skulle man kunna dra till med klyschan Att hitta sig själv, om jag nu trodde på den. Det gör jag inte. Jag tror att man är olika vid olika tillfällen i livet, att man ständigt förändras. Däremot kanske det ger viss pondus eller lugn ju fler förändringar man går igenom. Men att säga att jag skulle hittat mig själv skulle ju innebära att det här är den enda personen jag har kvar att vara, det skulle väl vara otroligt trist. Mer nytt vill jag hinna upptäcka om mig själv.
Det har påtalats att träningen har fått ta mycket mer plats, och även om jag fortfarande har svårt att se mig själv som en träningsperson, hur en sån nu är, så är det så en del andra ser mig. Jag tränar 6 dagar i veckan; styrketräning, löpning och powerwalk, men bara hemma och utan några större krav. Då känner jag mig inte så seriös liksom. Men jo, det har väl "gått bra" ändå, mest är jag nöjd med kontinuiteten och att jag håller det prestigelöst under min halvtimme om dagen. Mycket tack vare inspiration från Instsgramkonton såsom elminasaksi, maratonpetra och ptmorsan, de gör hemmaträningen rolig och otroligt anpassningsbar.
Sen var det en ny gemenskap i handarbetandet; virkning och stickning. Nu har jag börjat snegla på broderier också. En sådan där som pysslar och har sig, är det en sån person jag är nu då? Ja, i alla fall enligt de kollegor som visade sig sitta på samma intresse. Stickjunta, det var en ny upplevelse det gångna året.
Tyvärr så tog klimakteriet mycket fokus, och fler endometrios-känningar. Alla pratar om vallningar, men det har inte varit mitt största problem, jag är bara generellt mer varmblodig. Alltid. Däremot är det fullkomligt dränerande blödningar, med ibland flera dagars födslovärkar innan de kommer. Ont i leder, feberkänsla, huvudvärk och yrsel kombinerat med en härlig hjärndimma är regel snarare än undantag. Eller denna fullkomligt golvande endometriossmärtan som kom på besök fler gånger än vanligt. 2022 var ett hormonellt år, på ett dåligt sätt.
Om jag skulle ge nyårslöften, vilket jag helst inte gör, så skulle det vara att hinna läsa mer. Eller hinna, att prioritera att läsa mer, ska jag väl säga. Jag har så många böcker jag vill förlora mig i. Målet är en bok i månaden, det borde gå.
Vad mer jag förlorar mig i och upptäcker om mig själv i år kan jag bara vänta och se. Men jag utgår ifrån att jag kommer vara den personen jag behöver vara, precis som jag utgår från att jag alltid har varit den jag behövt vara.
Kommentarer