attvarabob

Jag är trött.  Alltså jättetrött. Jätte-jättetrött. Men det är jag ju inte ensam om. Nästan alla vänner,  kollegor (och jag har många sådana), och patienter inleder samtalen med att uppgivet formulera en känsla av extra påtaglig trötthet. Väldigt många beskriver också att de inte brukar känna av pollen, men i år rinner ögon, kliar det i halsar och droppas från näsor hos var och varannan människa man pratar med.  Är det att vi alla är slitna efter den långa pandemin? Eller är det nu vi kan komma på konspirationsteorier värdiga en Ding-Ding värld? Som zombie/Stephen King/vampyr/skräck-nörd lutar jag åt att sprida en teori om att det är Covid-viruset som håller på att förvandla oss. Det är nu Walking dead blir på riktigt. En teori om att vaccinet skulle ha gjort något med oss blir allt för likt det som redan hittats på och därför tråkig. Problemet är att jag inte kan sprida någon rolig teori eftersom risken är för stor att någon tar den på allvar. Allt är sant om man läser det i sin telef

Jag har kommit på det perfekta upplägget för en lyckad föreläsning: Ha inte tid att förbereda dig kvällen innan som du tänkt. Få knappt någon sömn för att två arvsmassor vill sova hos dig. Ha en lätt huvudvärk. Se till att det under föreläsningen finns en faktor i rummet som stör dig. Ha teknikskräck och bli lämnad ensam med mikrofon, projektor och inkopplad laptop. Stå upp i tre timmar. På så sätt kommer du inte ens ihåg vad du säger eller gör. Om man så önskar kan man sedan toppa upplevelsen med att åka till jobbet, bara hinna med en liten smörgås till lunch och sen ha patienter bokade. Självklart går man efter det hem och lagar middag tillsammans med arvsmassorna. Sen funderar man över om det där med att föreläsa är värt besväret bara för att ett gäng studenter uppskattar det. Vilket jag funderar över inför och efter varje föreläsning.

Hur man firar mors dag? Man slår sig ner med det finaste man har och äter favoritfrukosten: Efter att man har satt de finaste teckningarna i världen på kylen. Jag är inte bara dest , jag är ett spöke också! Sen äter man tårta hos sin egen mamma, lagar lasagne efter Pyrets önskemål och förbereder sig för morgondagens uppdrag på jobbet. Hade jag fått in ett avsnitt till av Stranger things så hade dagen varit nära en fullpoängare. 

Det är ju trots allt lördag, så varför inte spendera 70 spänn på det viktigaste:

Då har vi haft årets första cykelutflykt! Pyret var omåttligt stolt över sin nya 18-växlade cykel, som hon inte kunde lista ut hur hon skulle växla och därför hamnade efter oss hela tiden.  Vi tog oss 6 kilometer bort till ett köpcentrum för att Pyret ville köpa lera i en särskild färg till sitt nya projekt. Jag tycker att det är så himla kul när hon går in i sina projekt, vare sig det är lera, teckning eller målning. Hon Googlar fram det hon vill göra och sätter igång, de senaste konstverken är dessa: Så klart vi tar en cykeltur för att uppmuntra till fortsatt skapande! Inte helt oväntat ville Pyret också titta på lite Pyretssecondhand, jag har skapat ett monster, och Polarn ville titta i sin favoritaffär TGR. För att ha energi till de 6 kilometerna hem åt vi lite lunch efter allt tittande här och där. Och vips, när vi kom hem hade större delen av dagen gått och vi kunde slappa i soffan och glo på tv resten av dagen. Mina ben är lite ovana vid att cykla, så de

Idag rasslade vi iväg på bio innan det ens var lunch. Tuffa gänget blev det, kan varken säga bu eller bä om den för den var varken direkt dålig eller bra. Men arvsmassorna gillade den. Eller så är de mest ute efter de hutlöst dyra baconsnacksen. Filmsataden nya policy att besökare inte får ta med snacks blir så absurd när de tar 3 gånger vad en påse på närmsta mataffär skulle kosta. Eller så blir policyn extra tydlig när man ser deras egna priser, hur man nu vill se det. Jag hade tänkt bara gå på bio och sen åka hem eftersom jag börjar känna mig rätt sliten, men så tänkte inte arvsmassorna. De ville gå i affärer och bygga upp situationer med avundsjuka och lågt blodsocker. Vi åkte hemifrån klockan 10.00 och kom hem 16.00. Inte så vilsamt, kan det väl sammanfattas. Av olika anledningar har jag kommit i säng senare än vad jag brukar den senaste tiden. Det har varit på grund av såväl trevliga händelser, nödvändigheter och jobbigt skit. Problemet är att jag klarar mycket, jag

Innan pandemin, närmare bestämt julen 2019, fick jag biljetter till två stand-upp föreställningar. Idag var det dags för den andra. Bättre sent än aldrig. Efter en väldigt god Hamburgare och ännu godare sötpotatispommes på Brödernas; var det showtime! Trevor Noah var till sist i Sverige med " Back to abnormal world tour ". Så himla rolig! Skämtet om katter som letade bomber var bäst, tätt följt av det mesta andra. Och det får inleda en 4 dagars helg, så otroligt behövligt. 

Efter en vårtermin späckad med Nationella prov fick vi äntligen ha ett utvecklingssamtal och Pyret skulle få resultaten. Hon var rejält nervös och kände sig lite osäker på hur det hade gått.  Jag var inte osäker. Två fel av 111 frågor i matten, och noll fel i svenskan. Lärarna hade bara gott att säga.  Det både läraren och jag försökte förmedla till denna arvsmassa var att inte ställa så höga krav på sig själv, eftersom hon sa att hon var nervös för hon ville ha alla rätt. Vi försökte också förmedla att hon ska våga lita lite mer på sin egen förmåga, eftersom hon svarar helt rätt men ofta beskriver att hon känner sig osäker på sina svar.  Jag vet ju själv hur det är att gå genom tillvaron och slösa en massa energi på att oroa sig i onödan, jag vill så gärna att hon ska slippa det.  Pyret var i alla fall väldigt lättad efter mötet. Väldigt lättad.

Jag går på föreläsning presenterad av Rädda barnen, på jobbet.  Det som presenterades bekräftade det vi redan vet, och det vi möter i jobbet varje dag. Världen kan kännas som en hemsk plats full av ren och skär ondska. En väldigt erfaren kollega sa för ett tag sedan att när hon började jobba hos oss för något år sedan trodde hon att ingen människa egentligen var ond. Nu tänker hon att det kanske ändå finns rå ondska i vissa människor, trots allt.  Kanske behöver man tänka så för att hantera de berättelser och beskrivningar av människors erfarenheter som vi tar del av.  Med det som bakgrund. Pyret och Polarn hör av sig varje dag när de lämnar skolan. Idag ringde Polarn, men det hördes inget när jag svarade. Jag försökte ringa tillbaka men det kom inte ens en kopplingston. Så jag skickade ett sms och frågade om hon var på väg, jag var redan hemma med Pyret. Men inget svar kom.  Så när de 20 minuter det tar att gå hem hade passerat ringde jag. Inget svar.  Jag ringde fritids o

Vårkänslorna fick fritt utrymme när Ellegulle tog mig på promenad runt söder och Hammarby sjöstad. Jag samlade in 18000 steg, så vi gick ett tag. Och då behöver man kanske sätta sig och vila lite  på Thaibåten. Och äta middag. Och efterrätt. Så tacksamt att ha vänner som uppskattar samma saker som en själv; promenader, snack och mat.  Nu ska jag sitta uppe till sent på natten för att vänta på att arvsmassorna kommer hem från helgens tävling. Oklart hur jag ska klara av det. 

Jag har väldigt fina vänner som erbjudit sitt sällskap den här helgen när jag är ensam. Men för lördagen avstod jag från sällskap, jag har ett behov av att också få vara ensam med mina tankar ibland. Den möjligheten dyker ju inte upp särskilt ofta. Vad gör man då, när man har en hel dag för sig själv?  Svar: allt småfix som inte blir gjort alla andra dagar när man inte är ensam. Köra lite tvätt, plantera citrusplantan, sortera ut prylar i skåpen, laga några plagg, byta plats på fästet arvsmassorna kan låsa fast cyklarna i, göra rent robotdammsugaren, gå och kasta sopor, ta hand om några blommor, och kela med katten. Självklart fick jag också in en promenad bort till secondhandbutiken med ursäkten att lämna gamla pussel. Kolla in de nyaste secondhandfynden: Till mig: Blusen från Zara! Totalt förälskad för 39 kronor. Klänning från Asos för 79. Kommer bli toppen om det blir något sommarväder.  Och 4 Aspen lövet glas!! Jag har letat efter denna nostalgi-

Så arvsmassorna har åkt iväg på pyjamastävling och lämnat mig allena under helgen. Överläkaren och Psykologen bestämde att det innebar middag efter jobbet. Jag mötte upp dem och läkarbarnen för lite indiskt. Sen gick vi vidare, utan barn, till en vinbar. Väldigt trevligt alltihop. Det innebar också att ta sig hem genom söder en fredagskväll, och det var ju länge sedan. Att se män pissa i gathörn, personer snubbla och slå sig och spy i papperskorgar, medan polisbilar patrullerad lite överallt, kändes aningen ovant. Jag saknar inte utelivet kan jag konstatera.  Men självklart fint att ha vänner att umgås med istället för att glo på tv:n så här en Barn Fri helg.

Jag hakade snabbt på det korta besöket som sommarvärmen gjorde. Fick lite sommarfeeling på klädseln:   Njöt av allt som blommar: Förutom det faktum att ögon och näsa rinner, och halsen kliar. Men så makalöst vackert ändå!  Och på jobbet satt vi utomhus på gräsmattan och åt lunch.  Sen kom regnet, och det verkar vara här för att stanna ett tag. Men för ett litet ögonblick fick man ändå smaka på hur sommaren känns. 

Dagens outfit var ett försök att se representabel ut, antar jag. Jag valde ut ett par secondhand fynd som båda visade sig vara från Shein, de har väl inte det bästa ryktet men jag tycker det funkade hyfsat. Jag vill särskilt påpeka att jag har färg på mig, en ganska stark sådan. Inte bara ett djärvt val för att vara jag, än mer så en dag när jag skulle stå i centrum. Det var dags att föreläsa. Som vanligt ytterst oklart varför jag ställer upp på sånt här. Något jag inte hade tagit hänsyn till när jag valde kläder var att nervositet kombinerat med förklimakteriet är lika med svett. Verkar som att jag lär få spendera några år i svart, trots allt. 

Efter ett nätverksmöte för gruppledare i föräldrautbildning gick kollegan och jag förbi en begravningsbyrå som hade den här boken i fönstret: Stig av Annica Hedin och Per Gustavsson. En otroligt fin bok för barn, som med varsam hand behandlar ämnet sorg. Den delade Fonus ut gratis. Vi tog varsin bok till att använda i arbetet, men också ett exemplar att ha privat. Så tacksamt att det finns böcker i alla ämnen som man kan använda sig av för att prata med barn om det där svåra vi kallar livet. 

En riktigt härlig 70-tals blus.

Det finns mycket man kan göra en söndag när man väntar på att hämta arvsmassor som varit på Eurovision-övernattning och vidare på kalas.  Jag hade fått strikta direktiv från Polarn att ta hand om presenten från kompisen; Teddy, medan hon var på äventyr. Men jag hade inte riktigt möjlighet att släpa runt på en gigantisk nallebjörn, så han fick chilla på sängen.  Någon annan som ville chilla medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, var gammelkatt. Ibland får vi vara ifred för lillfjant, då passar vi på. En kattrelaterad fråga dök upp när tvätten var klar; behov av kattmat, men närmaste djuraffär har stängt på söndagar. Det var ju strålande eftersom det var så härligt väder, då kunde jag ta en promenad till den som låg en halvtimme bort istället. På så sätt var en timme avklarad. Lite halvjobbigt att bära påsen på 4 kilo bara, eftersom den inte har handtag. Lite tid till kunde jag också fördriva genom att köpa och plantera blommor på balkongen

Arvsmassorna har tjatat sig blå om den här dagen. De skulle sova över hos kompisar och ha en Eurovison-kväll, samtidigt som det var viktigt att jag också höll koll på Eurovision. Men på distans. Så för att göra kvällen något mer givande bjöd jag in mammakompisen.  Vi lagade en god middag tillsammans bestående av pasta med tomatsås och mozzarella, bröd rostad i stekpanna, och en enkel sallad, självklart med efterföljande snacks. Tv stod på i alla fall. Bevis!! Sen kanske vi mer fokuserade på Lillfjant än på Eurovision, eftersom hon inte bara stjäl våra prylar, utan också all uppmärksamhet. Det blev en bra Eurovision-kväll i alla fall, jag hoppas arvsmassorna tycker likadant. 

Idag fick vi besked om att det klubbats igenom att vi kommer få en bonus på 10 000 på nästa lön.  Så säger de att fredag den 13:e är en otursdag. Lillfjant håller inte med. Samma Lillfjant som sovit hela natten under min haka eller på min kind. Med jämna mellanrum buffar hon mig i ansiktet, spinner och vill kela.  Jag försöker verkligen sova, herregud vad trött jag varit idag. Så trött att jag fick läsa om den där bonusen några gånger för att tro att det var sant. 

Så var det det där med feminism.  "Det behövs väl inte i vårt moderna samhälle?" Men hur ska man fundera kring sånt här om man inte tar ett feministiskt perspektiv? För när Femina, en tidning riktad till kvinnor, ska göra ett inslag om "Powerkvinnor" så tar de det fräscha greppet att fokusera på hur de kvinnorna har sett ut. För Power hos en kvinna ligger ju i utseendet, inte i vad de har presterat. Så tröttsamt. Jag hade ju personligen hellre sett vinkeln " 10 kända powerkvinnor över 80 - och vad de åstadkommit ." Det kan ju kännas som en liten sak, en parentes, en fånig liten artikel. Om det inte vore för att det är ett återkommande inslag, perspektiv och fokusområde. Det är ju inte bara en liten artikel, det är en artikel i en enorm mängd av liknande artiklar. Konstigt att man orkar fortsätta bli irriterad över allt sånt här som rullar förbi i ens flöde.

Jag fick problem med synen i slutet av förra året. Det var ju inte mer än att jag fortsätter bli gammal och behövde ny styrka på linserna. Prova ut linser kan ta några försök, i en pandemi tog det lite längre tid att få till synundersökningarna som behövdes efter utprovning. Men i februari fick jag till slut linser med rätt styrka! Jag kunde se, utan att få spänningshuvudvärk. Den 12:e mars beställde jag påfyllning av linser. Men så började förseningen av leveransen, fabriken hade "tillverkningsproblem", det gick inte att få tag i linserna hos andra leverantörer heller. Det knepiga med att få till utprovning av linser hade gjort att jag hade ett litet lager av linser i fel styrkor, och de fick jag börja använda. Det är ju inte en optimal lösning. Det tog så lång tid hos leverantören, med ständiga besked om att leverans beräknades nästa vecka men att det inte kunde garanteras, att jag till slut fick gå till optikern och prova ut ett annat märke. All heder till Synsam som snabb

Gammelkatt bestämde sig för att leka och jag har bevis: Det kan vara så att hon låtsas att det är Lillfjant istället för ett tyg. Det kan vara så att hon är lite trött på Lillfjant. Det kan vara så att om hon inte redan var grå så skulle hon var den första katten i världshistorien som fick gråa hårstrån. Men då ska hon väl få låtsas att hon attackerar Lillfjant och ger allt hon har. Ibland är drömmarna det som håller en flytande liksom.

Så här på en måndag helt olika andra måndagar kan det kännas bra att hålla fast vid gamla favoriter.  Som att äta en god middag: Kyckling i curry med ris och spenat. Och att träna en stund på kvällen: För att avsluta med "lite" äppelpaj: Då blir plötsligt en ovanlig måndag precis som alla andra måndagar. Man måste väl älska rutiner ändå. 

På Polarns önskemål blev dagens aktivitet detta: Hellre än bra badminton. Arvsmassorna har fått spela i skolan, så nu kan man hålla igång några slag innan någon missar. Det blir så mycket roligare för alla då. Det bjöds på ett mindre strömavbrott också, så vi fick spela med bara reservbelysning. Med vår nivå på spelet gjorde lyse kanske varken till eller från.  Jag hade ju så klart varit ute på en runda på morgonen. Det blev en liten en eftersom jag legat vaken halva natten med mensvärk och magkatarr. Jag blev något förvånad över resultatet med de förutsättningarna. Men så klart behöver man ordentligt med energi mellan sådana aktiviteter, så vi fixade till vår favorit frukost. Färska jordgubbar och blåbär, grekisk yoghurt, granola, polarknäcke och grapefrukt (som inte ville medverka på bild). Sen fanns det lite tid över till annat under dagen, förutom att ta undan tvätt, diska och laga mat. Såsom att Polarn har börjat rita av bilder hon hittar på nät