Mandat att göra som vi vill.

Herr B.o.B. åkte med jobbet till Norge över helgen och jag känner av bristen på ork. Slut på idéer hade vi också.

Men vi lyckades få dagen att gå ändå.

Efter lite städning tog vi en promenad till lokala secondhand affären där barnböcker kostar 15 kronor för 4 stycken. Så vi kom hem med en samling med Karlsson på taket, och en samling med Hugo och Josefin, inte vet jag om arvsmassorna kommer gilla dem, men de är ju klassiker liksom. Sen hittade vi två helt oanvända böcker om experiment som framförallt Polarn gick igång på.

Medan Polarn satt och kollade vilka experiment vi ska genomföra (alla tydligen) så hittade jag två storpocket för en tia styck. Jag ser verkligen fram emot att få fortsätta på Fredrik Backmans uppföljning till Björnstad.

Arvsmassorna hittade ett pussel de verkligen, verkligen ville ha. Min förklaring om att 1000 bitar är en utmaning gick dem totalt förbi. Så jag köpte det, men mest för att se om jag kanske kan få lite ro av en sådan sysselsättning. Det lär ju bli jag som får lägga det.

Vi fortsatte dagen med att ta en långpromenad för att äta lunch på en pizzeria, för vem orkar laga mat eller äta hemma. Arvsmassorna åt mer än någonsin. Efter en längre promenad hem inhandlades lördagsgodis och "Superhjältarna 2". Vi hann inte mer än att börja dela upp pusselbitarna innan arvsmassorna ledsnade och klockan börjat bli mycket, så vi åt nacho-middag framför tv:n tittade på filmen. Vi skrattade alla gott åt bebisen. Arvsmassorna somnade snabbt och enkelt när det var läggdags, för idag har varit en sådan dag där vi gjort mycket utan att egentligen göra något alls, men framförallt har vi gjort precis som vi vill.

Nu springer katten runt och skriker, för det gör hon när en familjemedlem inte är på plats. Det enda som kommer hjälpa mot kattens vallhunds-beteende är att jag också går och lägger mig, men jag vill fortsätta med pusslet. Jag tror att jag kan ha hittat en avkopplande aktivitet som passar mig.

För en dag utan egentligt innehåll, passar väl ett inlägg utan egentligt innehåll.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen