Jag ska inte säga att veckan har varit hemsk, för det är att förminska värdet av vilka härliga människor jag får möta varje dag. Men att ständigt ligga lite efter i arbetet, och se att listan på saker att göra växer i en snabbare takt än den betas av är ju lite stressande.
Igår hade jag en otrevlig huvudvärk hela dagen, som kulminerade i illamående under det sista patientbesöket. När patienten gått kastade jag in mina saker på skrivbordet och försökte skynda mig hem. Det blev inte en timmes övertid som kunnat råda bot på att-göra-listan, som jag tänkt. Jag kom inte längre än halvvägs genom huset när jag kände att marken gungade, synskärpan försvann, en kallsvett bröt ut, illamåendet växte och benen ville inte bära. Jag tvingade mig ut i snöstormen och satte mig på en bänk och andades kall luft. Busshållplatsen hånade mig bara några hundra meter bort, helt omöjlig att nå. Så jag fick ringa herr B.o.B. Som tur var hade han bilen och höll på att hämta arvsmassorna, sen kunde han hämta mig.
Tre timmars sömn, med paus för lite yoghurt och smörgås, följt av mer sömn, botade huvudvärken, men lämnade en klassisk migrän-baksmälla som hängt över mig hela dagen.
Imorgon är det fredag. Då ska jag banne mig ha en fredag värd namnet, för det är jag värd.
Kommentarer