Det har varit lite av ett ekorrhjul sedan jullovet.
På 13 arbetsdagar har jag rasslat ihop 4 timmars övertid, då slutade jag tidigt med friskvård tre av dagarna. 5 av dagarna har jag ätit lunch framför datorn. Så egentligen är det 6,5 timmar övertid.
Hela tiden har jag dragits med den förkylning som började vid jul. En månad utan att varken bli bättre eller sämre.
Och Pyret har påbörjat någon slags "utvecklingsfas" som verkar drabba många som börjar förskoleklass (källa: arbetskamrater och vänner). Det är många argument, mycket vilja och lite logik, men framför allt en uppsjö av känslor.
Polarn är på ett fantastiskt humör. Hon är glad, nöjd och en liten underhållare 95% av tiden. Men hon är ju lite disträ, och en makalös blandning av den långsammaste och rastlösaste personen någonsin. Dessutom gör hon ju att man lever lite med hjärtat i halsgropen mer eller mindre konstant. Som idag när förskolan ringer och berättar att hon åkt kana och landat på näsan. Hon var pigg och obekymrad men hade fått några skrapsår, näsblod och en svullen näsa.
Själv har jag knappt koll på veckodagarna, en ständig känsla av att jag ligger efter och har glömt något, samtidigt som det poppar upp en massa komihåg i skallen. Som att jag nu minns att jag glömde kolla hur man anordnar patientbesök när patienten behöver poliseskort.
Men det är snart fredag igen. Den där fredagskänslan är väldigt viktig just nu, känner jag. Det är typ den enda känslan jag orkar hålla fast vid, i övrigt är jag så uppe i varv att jag är rätt nollställd och tom. En härlig försvarsmekanism som kickar in. Glöm allt när du tänker på för mycket, men håll fokus på fredag. Det är mitt överlevnadstips, skriv det i skrivstil på en vit tavla och häng upp.
Kommentarer