Fortsätt till huvudinnehåll

Snart vardag.

Tanken var att några dagar med hotellfrukost, fika, bäddade sängar och middagar på restaurang skulle få det att kännas mer som att man har haft semester, nu när man varit ledig så många dagar.

Ett fantastisk besök på Universeum ingick såklart.
Där personalen, mitt i besökskaoset, lyckades få fram en säkerhetsnål som vi kunde använda då Polarn hade fått en sticka i foten när hon sprang runt i strumplästen. Det kan man kalla service.

Vi var också på Lisebergsteatern och såg på Emil i Lönneberga. 
Arvsmassorna skrattade så där innerligt att jag ägnade mer tid med att titta på dem, än att titta på föreställningen. 

Men nu när vi är hemma känns det nästan än mer som en markering på att snart är det över. Ledigheten alltså. 

Jag anar att det kommer bli extra skoj att få upp arvsmassorna på morgonen på måndag. 
De har lyckats vänja sig att somna sent, inte för att vi inte försökt få dem i säng. Det har nog mer varit en oförmåga att hålla samma tempo som de får i skola och förskola och att de sovit en stund längre på morgonen. Att vara ute och promenera i ett par timmar räcker inte för att trötta ut dem och det som skulle krävas orkar inte vi med. 

Själv är jag nog mest besviken på att ha varit ledig i 16 dagar och fått sovmorgon bara en av de dagarna. Försten upp, alltid redo, alltid halvdöd, men aldrig överraskad. Kanske det är en bidragande del i min besatthet av hotellfrukost; någon annan har fixat kaffet och ställt fram yoghurten. Ens önskningar blir rätt enkla när man analyserar dem närmare. Fast drömmen om att någon gång igen känna mig utvilad behöver nog ingen analys, den behöver nog bara självdö och få en fin begravning. 

Imorgon är alltså sista lediga dagen innan det är dags att ta sig i kragen igen. Söndagsångest de lux. 16 dagar ledigt som var tänkta till att hinna med så mycket, men bara en bråkdel blev gjort, lika traditionsenligt som Grevinnan och betjänten.
Å andra sidan så slipper man snart hantera den ständiga millimeterrättvisan, att påminna och upprepa allt 10 gånger innan resultat uppnås, att plocka oväntade saker från oväntade platser 20 gånger per dag, och att svara på frågor var tredje sekund. 
Det går att finna något positivt med det mesta. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.