Fortsätt till huvudinnehåll

Snart vardag.

Tanken var att några dagar med hotellfrukost, fika, bäddade sängar och middagar på restaurang skulle få det att kännas mer som att man har haft semester, nu när man varit ledig så många dagar.

Ett fantastisk besök på Universeum ingick såklart.
Där personalen, mitt i besökskaoset, lyckades få fram en säkerhetsnål som vi kunde använda då Polarn hade fått en sticka i foten när hon sprang runt i strumplästen. Det kan man kalla service.

Vi var också på Lisebergsteatern och såg på Emil i Lönneberga. 
Arvsmassorna skrattade så där innerligt att jag ägnade mer tid med att titta på dem, än att titta på föreställningen. 

Men nu när vi är hemma känns det nästan än mer som en markering på att snart är det över. Ledigheten alltså. 

Jag anar att det kommer bli extra skoj att få upp arvsmassorna på morgonen på måndag. 
De har lyckats vänja sig att somna sent, inte för att vi inte försökt få dem i säng. Det har nog mer varit en oförmåga att hålla samma tempo som de får i skola och förskola och att de sovit en stund längre på morgonen. Att vara ute och promenera i ett par timmar räcker inte för att trötta ut dem och det som skulle krävas orkar inte vi med. 

Själv är jag nog mest besviken på att ha varit ledig i 16 dagar och fått sovmorgon bara en av de dagarna. Försten upp, alltid redo, alltid halvdöd, men aldrig överraskad. Kanske det är en bidragande del i min besatthet av hotellfrukost; någon annan har fixat kaffet och ställt fram yoghurten. Ens önskningar blir rätt enkla när man analyserar dem närmare. Fast drömmen om att någon gång igen känna mig utvilad behöver nog ingen analys, den behöver nog bara självdö och få en fin begravning. 

Imorgon är alltså sista lediga dagen innan det är dags att ta sig i kragen igen. Söndagsångest de lux. 16 dagar ledigt som var tänkta till att hinna med så mycket, men bara en bråkdel blev gjort, lika traditionsenligt som Grevinnan och betjänten.
Å andra sidan så slipper man snart hantera den ständiga millimeterrättvisan, att påminna och upprepa allt 10 gånger innan resultat uppnås, att plocka oväntade saker från oväntade platser 20 gånger per dag, och att svara på frågor var tredje sekund. 
Det går att finna något positivt med det mesta. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.