Fortsätt till huvudinnehåll

Snart vardag.

Tanken var att några dagar med hotellfrukost, fika, bäddade sängar och middagar på restaurang skulle få det att kännas mer som att man har haft semester, nu när man varit ledig så många dagar.

Ett fantastisk besök på Universeum ingick såklart.
Där personalen, mitt i besökskaoset, lyckades få fram en säkerhetsnål som vi kunde använda då Polarn hade fått en sticka i foten när hon sprang runt i strumplästen. Det kan man kalla service.

Vi var också på Lisebergsteatern och såg på Emil i Lönneberga. 
Arvsmassorna skrattade så där innerligt att jag ägnade mer tid med att titta på dem, än att titta på föreställningen. 

Men nu när vi är hemma känns det nästan än mer som en markering på att snart är det över. Ledigheten alltså. 

Jag anar att det kommer bli extra skoj att få upp arvsmassorna på morgonen på måndag. 
De har lyckats vänja sig att somna sent, inte för att vi inte försökt få dem i säng. Det har nog mer varit en oförmåga att hålla samma tempo som de får i skola och förskola och att de sovit en stund längre på morgonen. Att vara ute och promenera i ett par timmar räcker inte för att trötta ut dem och det som skulle krävas orkar inte vi med. 

Själv är jag nog mest besviken på att ha varit ledig i 16 dagar och fått sovmorgon bara en av de dagarna. Försten upp, alltid redo, alltid halvdöd, men aldrig överraskad. Kanske det är en bidragande del i min besatthet av hotellfrukost; någon annan har fixat kaffet och ställt fram yoghurten. Ens önskningar blir rätt enkla när man analyserar dem närmare. Fast drömmen om att någon gång igen känna mig utvilad behöver nog ingen analys, den behöver nog bara självdö och få en fin begravning. 

Imorgon är alltså sista lediga dagen innan det är dags att ta sig i kragen igen. Söndagsångest de lux. 16 dagar ledigt som var tänkta till att hinna med så mycket, men bara en bråkdel blev gjort, lika traditionsenligt som Grevinnan och betjänten.
Å andra sidan så slipper man snart hantera den ständiga millimeterrättvisan, att påminna och upprepa allt 10 gånger innan resultat uppnås, att plocka oväntade saker från oväntade platser 20 gånger per dag, och att svara på frågor var tredje sekund. 
Det går att finna något positivt med det mesta. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...