attvarabob

Ja, jag fick hotellfrukost och ja, jag var väldigt nöjd med det. Medan vi åt frukost  läste jag på om Bygdöy där jag sett att det fanns ett gäng museum. För att komma dit kunde man ta färja stod det överallt, men herregud, jag upptäckte att det bara var en timmes promenad från vårt hotell så självklart gick vi. Då kan man också njuta av sånt här: Jag vill liksom gärna se staden jag besöker. Väl ute på halvön började vi med ett besök på Norsk folkemuseum, som var som Skansen minus aĺla djur.  Supermysigt ju.  Jag köpte med mig en souvenir och kanske en ny hobby: Ska försöka lära mig nålbindning, det verkar jättekul! Vi promenerade vidare mot Frammuseet : Där det, till skillnad från Vasaskeppet, visades upp ett skepp som varit ute på en massa äventyr. Man kunde till och med gå ombord och titta.  Efter det var energin slut och vi gick mot färjan för att ta oss tillbaka. Fast...

Men snälla, varför har jag inte vetat vilken otroligt vacker stad Oslo är? Slottet i Stockholm har inget att komma med i jämförelse. Så här kan man gå på universitet.  Stället där politiker hänger. Bara en byggnad. Operahuset vars tak är en stor yta att promenera på. Helt makalöst. Vackra planteringar ramar in gatubilden. Stora, öppna ytor som visar upp fantastiska byggnader. Ingen trängsel, ingen stress. Med 30 grader varmt gav det en väldigt internationell känsla. Jag blev förälskad direkt.

Jag skulle på långpromenad och eftersom jag tycker vetenskap är en bra grej så smörjde jag in mig med solskydd. Men uppenbarligen inte tillräckligt. Klantigt.

När man vet att man är snyggast i stan.

Ibland blir det perioder i livet med lite mycket och då tar det stopp. Kroppen börjar strejka. Chefen tyckte inte att jag skulle använda min semester till att skaffa energi att orka jobba, men gå på sparlåga resten av tiden och ordnade därför besök på företagshälsovården. Så nu är jag sjukskriven. Jag föreslog motvilligt en månad, läkaren bedömde att det inte var tillräckligt utan skrev till slutet av september med några veckor på halvtid efter det och rekommendationer på andra anpassningar. Det känns ytterst obekvämt och satt långt inne för jag känner alltid att jag borde orka lite till. Men läkaren tyckte att det behövde dras i bromsen när jag beskrev att jag imorse hade svårt att komma ihåg koden för att öppna mobilen. Det kanske hon har rätt i. Läkaren rekommenderade att jag skulle släppa ansvaret för jobbet, lägga energin på det ansvar jag måste ta och göra sånt som gör mig glad.Jag är väldigt bra på att följa instruktioner, s å idag fräschade jag upp köksstolarna: De ...

Så många projekt, så lite tid. Jag vet inte om jag ska fortsätta på sockorna, eller fortsätta på ärm nummer två. Sockorna är ett nytt projekt och därför lite roligare. Ärmen är upprepning och därför lite tråkigt, men när jag blir klar med den kan jag fortsätta sticka oket på tröjan. Då ska det stickas mönster, det är ju en utmaning.  Sen har jag ju långa koftan jag virkar, den är ju inte klar än. Och har spanat in en klänning jag vill sy av det fina tyget jag fick.  Hur är det nu, är sömn och mat helt nödvändigt?

Ännumindrefjant är lite av en rastlös själ. Eller egentligen bara katt-tonåring skulle jag tro. Oavsett så behöver han stimulans och att bli sysselsatt för att inte riva hela haket.  Efter en tid paus, för att han tröttnat lite, har vi återupptagit fiska i handfatet . Det var en stor favorit för ett tag sedan, med robotfisk till att börja med, men när den gick sönder märkte vi att det fungerar med lite allt möjligt. Hårsnodd är en favorit men nu håller vi på att totalförstörd en liten mus.  Fiskandet förlängs genom att bytet rymmer (han kan släppa ner den i ett hål, i detta fall en hoprullad kattunnel). Sen skriker han när han jagat klart, då hämtar jag bytet, lägger tillbaka det i handfatet och det hela upprepas.  Där kan vi riva av timmar av skoj. Eller en halv timme i alla fall, för sen blir han distraherad och försvinner, som en tonåring.