attvarabob

Fredagen är här! Det tog inte många arbetsdagar efter semestern innan jag kom ihåg två saker: * Vilka tunga ämnen mitt arbete ibland berör. * Varför jag har så lite socialt liv när jag inte har semester. Jag är helt slut. Satt och nästintill somnade i soffan klockan fem. Då hade jag ändå en förhållandevis lugn vecka och möjlighet att flexa ut lite tidigare idag.  Jag känner mig som en rätt tråkig människa när jag i stort sett bara orkar gå till jobbet, träna och ta hand om hem och familj, medan övrig tid går till att vara som någon gammal tv kanal med myrornas krig; ständigt igång men bara en massa brus. Fast som jag och kollegan konstaterade idag; det här hormonella kaoset håller ju bara i sig sådär 10-20 år till, det kanske finns något socialt liv att återgå till då. Om inte den konstanta förvirringen, tröttheten, tankspriddheten, svullnaden och värken har etsat sig fast vid det laget. 

Uppfödarna av lillkissen har nog inte övat henne på att klippa klorna. Men klippa klorna behövde hon för de var som synålar.  Det var helt omöjligt att på egen hand hålla det lilla livet tillräckligt still för att våga klippa. Så vi försökte vara två, och ha godis till hands. Det gick också sådär. Vi lyckades till sist genom att jag höll, herr B.o.B. klippte och Polarn matade med godis.  Jag bär nu krigsskadorna efter detta slagfält.

Jag möttes av två nyheter på växt-fronten när jag kom hem. 1. Vår avacadokärna hade fått ett litet skott! Och eftersom roten (som dök upp för ett par veckor sedan) hade hunnit växa på sig, så planterade vi ner den i jord. Nu får vi se om vi lyckas få den att växa på sig. 2. Min stora kruka med svärmorstunga hade tydligen haft besök idag. Om inte gamla katten hittar på bus för att skylla på kattungen så tror jag att jag kan gissa vem den skyldige är... Lillskrutt har också fortsatt försökt klättra i gardiner, och hoppar upp för att klättra i de kläder jag hänger upp på garderoben till kvällen. Ett sådant vansinnigt busfrö, jag blir helt matt. 

Kattbonanza med vår bebis!! Vår tornado, som igår försökte klättra upp för klänningen jag hängde upp på garderoben. Den här kan hon sitta med i evigheter.  Idag ropade Polarn: " Mamma! Katten hänger i gardinen och försöker fånga drömfångaren! " Jag var inte ett dugg förvånad. Tur för henne att hon är söt som socker.

Första arbetsdagen efter 5 veckors ledighet är avklarad. Trots en del strul som uppstått under frånvaron, så var det rätt skönt att vara tillbaka. Jag gillar ju mitt jobb och mina arbetskamrater, det är ju ingen pina att gå dit, och jag vet hur det känns att gå till ett jobb man inte trivs på. Att vädret växlade till regn och rusk hjälper så klart till, det lockar inte lika mycket att vara ute på vandring i skog och mark. För att riktigt markera att det var slut på vila och dags för arbete, så fick jag mens, igen. 4 gången på 6 veckor. Tjohoo! Men när jag kom hem hade Polarn gjort en present till mig på fritids: Snygga va? Det tröstade lite. Och rapport från kattungelivet: Det är livat. Missen är ett hysteriskt energiknippe som leker med allt hon får syn på. Hon har väckt mig typ en gång i timmen med bus och skutt. Nu var det 22 år sedan jag senast hade en kattunge, så jag kanske inte har stenkoll, men jag tror att det här är en särskilt energisk variant. Kan bli hur spänna...

Sista semesterdagen. Den vill man ju göra extra bra, vilket är en garanti för besvikelse. Jag började med en stel joggingtur med lika stelt styrkepass efteråt. Det var verkligen dags att mjuka upp musklerna. Sen plockade jag och Polarn fram frukost medan resterande hushåll tog sovmorgon. Herr B.o.B. tog sig upp sist av alla. Lagom när alla började bli rastlösa och undra hur vi skulle spendera denna dag, fick vi veta att herr B.o.B. i sista minuten skulle iväg och träffa kompisarna/jobba. Så vi andra tog hand om tvätt och blommor, handlade, lagade ugnspannkaka till lunch och tittade på tv. Wow, vilken avslutning. En tonartshöjning kom till eftermiddagen när vi lite spontant hämtade den här hårbollen: En 13 veckor gammal hona, blandning av Main coon och bondkatt.  En orädd och väldigt busig liten krabat. Den andra katten fräste och morrade, som sig bör, men är ganska ointresserad. Arvsmassorna tävlade intensivt om hennes gunst och avund...

Jag har ju en Garmin som mäter min aktivitet. Den kan till exempel tala om att jag har snittat på 13500 steg per dag under semestern. Att det har varit en aktiv semester, som mestadels spenderats utomhus och samlat ihop alla dessa steg, kan klockan också mäta så här: Jag är så himla nöjd med alla fina platser vi upplevt. Knata runt i Sveriges natur är nog det bästa semestervalet vi gjort. Jag vill bara ha mer.