attvarabob

Polarn och jag hade som mål att bräcka förra årets notering på 30 böcker tillsammans och det klarade vi med god marginal; vi landade på 38. Jag minskade mitt bidrag med några böcker och uppnådde 21, men Polarn ökade då hon bland annat plöjde många Dagbok för alla mina fans och är inne på sista boken i samlingen. Det vill säga att hon inte bara ökade antalet böcker utan även svårighetsgrad och sidor. Det blev en brokig samling böcker som bläddrades för min del, som det brukar vara, och här kommer en kort redovisning, inte i läsordning: Det blev tre böcker av Jonas Hassen Khemiri: Pappaklausulen Ett öga rött   Allt jag inte minns   Jag tycker om hans stil att bygga en berättelse men blev inte jätteförtjust i Allt jag inte minns, jag tycker den blev lite för rörig för mig med allt hoppande mellan personer och tid. Ett öga rött och Pappaklausulen var fina skildringar av familjer ur framförallt barnens perspektiv.  Socialt perspektiv fanns så klart med i några av böckerna: Et...

Det händer inte lika ofta, men emellanåt så ger sig Lillfjant ut på tjuvjakt.  Senast är det Pyrets tröja som har varit det hetaste stöldgodset. Lillfjant är fortfarande väldigt stolt över sina byten och kommer raka vägen för att visa upp vad hon har kommit över. Ingen fara, jag räddade tröjan innan hon dödade den. 

Tittar på ännu en dokumentär om vad som beskrivs som en sekt.  Det får mig att fundera över människors längtande efter mer än vad som är omkring oss, mer än den där vardagen och livet. Kanske också en längtan efter en annan gemenskap, något mer speciellt än de bekantskaper, vänskaper och relationer vi har. Så här i högtider är det kanske lättare att förstå den längtan. När vi matas med bilder på gemenskap och går genom dagar fulla av förväntningar. Trots att det är vi som har skapat idén om att just de här dagarna skiljer sig från alla andra, att det är nu familjen ska samlas, särskilda traditioner ska upprätthållas, våra relationer ska följa ett särskilt mönster. Fast det egentligen är dagar som alla andra, där solen går upp, tiden går och natten kommer.  Ändå fylls vi av vemodet, för  kanske lever inte dagarna upp till bilden av tid med sina nära och kära. Är det då lätt att börja  fundera över om det här är allt livet ska vara; att ägna sin tid åt att jobba, städa...

Jag tänkte gå och koka kaffe och göra mig en smörgås, men då kom Ännumindrefjant. Så kaffet fick vänta, för sådan är katt-lagen.