Fortsätt till huvudinnehåll

Sänka blodtrycket

Jag vägrade ge mig ut idag. En löprunda tidigt på morgonen och en snabb sväng ner till mataffären för att köpa lunch, annars höll vi oss inne tills affärerna stängt och julgranssäljaren klappat igen. Vi roade oss med att inte göra så mycket alls egentligen. Polarn hjälpte till att rulla köttbullar och visade oanad talang för det.
Annars tittade vi mest på tv.

När kvällen närmade sig kände vi alla att väggarna kröp lite för nära och luften tagit slut, så då tog vi en promenad, fast då verkade de flesta människorna tagit sig hem för att griljera skinkan och slå in klapparna, så gatorna var tysta och tomma. 

På något sätt lyckades jag få arvsmassorna i säng, och somna, helt makalöst när de är spända som fioler. Så här med åldern kommer jag på mig själv att fundera över vad grejen med julen är. Det här med att dekorera och förbereda för att sen  äta samma mat, få presenter och så är det över. Magin man kände när man var i arvsmassornas ålder är onekligen borta. Nästa tanke blir den skrämmande att så här ska jular kännas i många år till. "Allt detta för en dag."
Vi är rätt märkliga vi människor, men det är ju skönt att få lite ledigt ändå, och att kunna sänka kraven i takt med årsringarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.