Dagens aktivitet var nostalgi. Jag begav mig till den stora staden tillsammans med Cous-cous, för att återuppleva 80-talet genom ett besök på Kulturhuset. Fast vi började med mat.
Jag valde kolhydrater i massor, för jag älskar pasta. Prisvärt och vällagad mat på Stories.
Det var fantastiskt. Det burkiga ljudet, den jazziga musiken, det riktade ljuset, det eviga filmandet av ansikten i närbild, de billiga effekterna, de stolpiga replikerna, den tunna storyn, och de tveksamma skådespelarinsatserna. Så många innerliga och varma skratt hördes i salongen filmen igenom. Jag njöt. Jag menar, vad säger mer 80-tal än en scen med ett uppträdande som såg ut så här:
Det visade sig att jag lika gärna kunnat titta på originalet eftersom de gjort samma film igen, bara med en äldre Tom Cruise och något sämre biroller. En del scener var kopierade rakt av, som turerna på motorcykeln, den längtande blicken mot kärestans hus, barscenen fast med det helt ologiska att Gooses son hade exakt samma kläder och stil som sin far. Nåväl, det gick att sticka till, men jag föredrar originalet.
Imorgon är det väl också dags att blicka tillbaka, fast kanske inte ända till 80-talet, utan bara över året som gått.
Sen slog vi oss ner i Klarabiografen och lät oss svepas tillbaka med en av den tidens stora favoritfilmer; The Lost Boys, som hade 35-års jubileum.
Jag tog en nostalgitripp även igår och tittade på uppföljaren till Top Gun; Maverick.
Kommentarer