Fortsätt till huvudinnehåll

Det blir ju inte så bra

Jag blev väckt av Polarn klockan 3 på natten, hon var illamående. Hon var inte direkt kräksjuk, men mådde illa och hade ont i kroppen. Illamåendet gav sig mot eftermiddagen, men gick då över i feber och huvudvärk. Där mitt i natten var hon hoppfull till att piggna på sig snabbt, jag lever väl också på hoppet, men sen är man ju heller inte särskilt smart när man har sömnbrist. 
Så jag avslutar arbetsåret med att vabba, och har spenderat dagen med att hålla en ganska ynklig Polarn i handen. 
Känner lite grann för att lägga mig i fosterställning och gråta, men det löser ju inget. 

Omotiverad kattbild:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: