Fortsätt till huvudinnehåll

Att se eller inte se, är en jobbig fråga

Jag håller på att prova ut ny styrka på mina linser. En vecka har jag testat, men det blev inte riktigt bra så därför har jag haft huvudvärk i 7 långa dagar. 

Idag var det äntligen dags för återbesök till optikern på Synsam, med möjlighet att justera detta. När jag bokade tiden blev jag erbjuden 16:30. Jag fick ett sådant där litet kvitto med tiden utskrivet, där stod 16:30. Jag skrev in i kalendern i mobilen och på jobbet, och la in påminnelse. Sen fick jag rusa hem i full galopp för att hinna med, men kunde kliva in i butiken 16.23.

Då fick jag höra att tiden var bokad till 16:15 och att optikern gått hem. Snabbt jobbat. Undrar hur min arbetsplats skulle fungera om 8 minuters försening skulle medföra att tiden avbokades, utan att ens ringa patienten.
I alla fall.
Tur att man då är en liten hamster som sparat den lilla lappen som visade att de på något sätt gett mig en tid och bokat en annan. 
Eller tur och tur, de kunde inget göra annat än boka om och den första tiden de hade som jag kunde var först om 9 dagar.

Så länge orkar jag inte gå med så här ont i huvudet. Alltså behöver jag gå tillbaka till tidigare styrka fram till dess, så att jag bara har lite huvudvärk, men de linserna är nästan slut. 

Jag gick in på Lensway för att beställa, då strulade Bank-id och lyckades göra att det blev dubbelfakturerat på en och samma order. Självklart hade Lensway precis stängt sin kundtelefon.

Kanske borde jag börjat med att berätta att ett möte på jobbet inte gick helt enligt önskan utan istället var ett exempel på myndigheters oförmåga att samverka. 

Och lagom efter kvällsträningen slog värk från en cysta på äggstocken till. Rejält.

Så bortsett från en härlig lunch med kollegor, allt som allt en jäkla skitdag skulle jag säga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.