Fortsätt till huvudinnehåll

All by myself

6:30 klev de ut genom dörren och åkte iväg på tävling med pyjamasklubben. Och jag är ensam hemma med katten för första gången sedan typ 2012. 

Nu var jag inte ensam så mycket just idag. En kompis har köpt lägenhet och ville renovera den innan inflyttning. Så jag och en gemensam kompis hjälpte till. Även om det är många år sedan jag jobbade som målare så kunde jag bidra med lite tips och trixs, och som tack bjöd han på lunch. 

Inte helt överraskande ägnade jag sedan lite tid åt att städa innan arvsmassorna ringde och berättade att de hade det bra. Jag fick också veta att det var tur att jag inte var med dem. De hade ju tittat på matcher och om jag är med när de tittar på match så brukar ju den de hejjar på förlora. Något herr B.o.B. och jag skojade om när de tittade på någon hockey/handboll/fotbollsmatch någon gång, där resultatet vände när jag kom och satte mig i soffan. Tydligen är det sanning nu.
Lite sårande att höra att de trivdes så bra utan mig på hotellet, med lördagsgodis och lunch och middag på restaurang. Men tur då att jag hanterade denna FF-helg (Familje Fritt) på ett moget och ansvarsfullt sätt och köpte fika till middag.
Socker är den bästa medicinen. 

Ett litet seriemaraton på det och jag har nyttjat den första dagen ganska väl tycker jag. Men det finns så mycket jag skulle vilja hinna göra hela tiden att ingen tid räcker till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.