Fortsätt till huvudinnehåll

All by myself

6:30 klev de ut genom dörren och åkte iväg på tävling med pyjamasklubben. Och jag är ensam hemma med katten för första gången sedan typ 2012. 

Nu var jag inte ensam så mycket just idag. En kompis har köpt lägenhet och ville renovera den innan inflyttning. Så jag och en gemensam kompis hjälpte till. Även om det är många år sedan jag jobbade som målare så kunde jag bidra med lite tips och trixs, och som tack bjöd han på lunch. 

Inte helt överraskande ägnade jag sedan lite tid åt att städa innan arvsmassorna ringde och berättade att de hade det bra. Jag fick också veta att det var tur att jag inte var med dem. De hade ju tittat på matcher och om jag är med när de tittar på match så brukar ju den de hejjar på förlora. Något herr B.o.B. och jag skojade om när de tittade på någon hockey/handboll/fotbollsmatch någon gång, där resultatet vände när jag kom och satte mig i soffan. Tydligen är det sanning nu.
Lite sårande att höra att de trivdes så bra utan mig på hotellet, med lördagsgodis och lunch och middag på restaurang. Men tur då att jag hanterade denna FF-helg (Familje Fritt) på ett moget och ansvarsfullt sätt och köpte fika till middag.
Socker är den bästa medicinen. 

Ett litet seriemaraton på det och jag har nyttjat den första dagen ganska väl tycker jag. Men det finns så mycket jag skulle vilja hinna göra hela tiden att ingen tid räcker till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...