Jag kände mig sliten imorse och bestämde mig för att hoppa över träningen. Men det gjorde mig så klart vansinnigt rastlös. Att jag dessutom skulle vanka runt här hemma och vänta på att få veta hur det fick för arvsmassorna i deras tävling gjorde inte saken bättre.
Så jag möblerade om.
Bokhylleväggen i vardagsrummet fick flytta in i sovrummet. Det stora gamla skåpet efter mormor fick flytta ut i vardagsrummet. Självklart blev det ringar på vattnet när jag ville byta plats på saker i skåpen och hyllorna, och bara så där hade jag något att göra hela dagen lång. Jag kommer säkert ha lagom mycket träningsvärk imorgon efter att ha tömt alla hyllor och släpat sjukt mycket böcker fram och tillbaka.
Sen ringde Pyret. Hon var så stolt över att kunna berätta att hon kommit trea i tävlingen. Sin allra första tävling. Polarn hade kommit fyra med bara några få poäng ifrån. Hon var så besviken att hon inte kunde prata och mitt hjärta brast. Pyret var så fin och berättade att Polarn varit yngst i gruppen och vunnit över en äldre tjej med högre gradering men Polarn var ändå besviken över att Pyret fick medalj men inte hon. Lite senare på dagen ringde Pyret igen och berättade att en äldre tjej i klubben hade gett Polarn sin medalj. Hur fint är inte det?!
Jag fick herr B.o.B. att lova att skicka bilder och filmer under dagen, men idag tyckte han att det räckte att jag fick se dem när de kommer hem. Otroligt att han inte förstår vilken plåga det är att inte vara med, jag kan inte vänta på att få se dessa fantastiska prestationer. Jag är så stolt över dem båda två som vågade åka iväg till en annan stad och ställa upp i en stor tävling. Så stolt att jag är helt sprickfärdig och kan inte vänta på att få krama dem.
Kommentarer