attvarabob

Det är ju ett helt projekt att få arvsmassorna att klä på sig när man ska gå någonstans. Extra mycket vid den här årstiden. Fast plötsligt händer det, storasyster hjälper lillasyster och lillasyster låter storasyster hjälpa henne. Helt otroligt.

Jag hade hoppats att det skulle dröja innan arvsmassorna fattade hela grejen med Halloween. Förra året hade de ju ingen aning och det uppmärksammas inte särskilt stort på förskolan. Jag hade fel. Det känns inte långsökt att misstänka att kompisars storasyskon har avslöjat lite. På väg hem idag var besvikelsen i alla fall total när de fick veta att jag inte ordnat något Halloween-firande. Inte helt lätt när jag inte ens visste att de visste vad det var, men sådant tas ingen hänsyn till. De köpte möjligen förklaringen om att vi inte firade det när vi var små. Ingen fara dock, de ordnade eget firande. Det bestod av att tejpa upp de fladdermöss och pumpor de målat på förskolan och att dekorera väggarna med pinnar och löv. Sen skulle de ha "Dansstopp" (dansa till musik som pausas emellanåt). Bra att de nu för tiden vet hur ...

Så härligt nu när barnen ibland sover ända till 6.00-6.30 på helgerna. Skönt med lite sovmorgon liksom. Fast just denna morgon väcktes jag någon gång innan klockan 6.00, kanske redan runt 5.30, i alla fall. Inte av barnen, utan av bagare. För det är marknad och det säljs tunnbröd, som då ska börja kavlas i god tid med den där "rutiga" kaveln, på träbänkar, i en jäkla vagn precis utanför vårt fönster. Ett ihåligt, dovt mullrande när räfflat trä rullas över ihålig bänk. Rull , rull, rull, rull .  Tyst.  Rull, rull, rull, rull, rull .  Tyst.  Rull, rull, rull, rull .  Tyst.  Rull, rull, rull, rull, rull .   Tyst. Nu står morgondagens bröd på jäsning i vagnen utanför fönstret. Trevligt med helg, så man får sova ut lite och vila upp sig.

Vi lämnade in idag. Bra eller dåligt, rätt eller fel, skitsamma, vi lämnade i alla fall in. Avslutningen på den senaste tidens mentala maraton började firas med att äta en härlig kinabuffé. Vi har väntat på den hela veckan, den har svajat framför oss som ett rött skynke varje gång nervsammanbrottet har varit nära. På så sätt har tjurrusningen kunnat fortsätta. Sen shoppade jag en tröja och åt godis innan jag firande lite till med ett besök hos min frisör. Hon var glad för att jag valde att följa med henne till den salong hon jobbar på nu. Om man har en frisör som lägger 4 timmar på att fixa ens hår, mellan klockan 16 och 20, ägnar ytterligare en halvtimme åt att snicksnacka, erbjuder att skjutsa en till tåget och säger hejdå med en kram, då är det väl klart att man följer med. Innan jag ...

Det händer inte mycket här. Barnen lämnas på förskola, där Pyret leker förskolefröken och lyckas vara ensam lekledare till 12 barn i en lång, lång stund. Fröknarna var imponerade över hur hon sprang runt på gården och höll ihop gruppen, låtsades hjälpa dem på toa, fick alla att leka samma lek, utan att de tappade intresset eller började gnabbas. Polarn röjer och ramlar runt i samma rasande tempo som alltid. Sen sitter jag och Pluggis hela dagen med att få ihop en uppgift ingen riktigt fattar, inte ens lärarna om man ska tro svaren de skickar ut på frågor elever ställer om uppgiften. Kontentan är att de får mejl om att: " Vi fattar inte vad den här instruktionen till uppgiften betyder ! " De svarar: " Läs instruktionen , lycka till med uppgiften !" Vi tar paus genom att promenera genom skolans korridorer och upp- och nedför trapporna...

Vi var rätt ensamma i skolan klockan 7.00 imorse. Det var vi och städaren. Fast jag tror att hon knappast höjde ögonbrynen eftersom det brukar vara hon och jag i studierummet på morgonen, innan alla andra dyker upp. Jag har ännu ingen aning om vi gjorde bra, dåligt eller mittemellan ifrån oss, men vi lämnade in vår uppgift i tid. Dessutom varken började vi gråta när det var tre timmar kvar till deadline, eller väsa " Fuuuuck!! " efter att ha fråga en klasskompis om något en halvtimme innan inlämning för att sen kliva tillbaka till vår dator. Det såg jag hända. Märkligt ändå, att skriva ord på papper och ge till någon annan kan skapa sådan otrolig press och ångest. Vi firade inte, istället åt vi en halvtrist lunch och tog itu med nästa uppgift. Vi firar med lunch på bästa kinabuffén på fredag istället, n...

Pyret har hittat en ny besatthet: Memory. Eftersom hon är ruskigt bra på det så vill hon spela hela tiden. Det är ju alltid roligt att spela när man vinner.   Jag vet att mina föräldrar brukar berätta att Memory var ett spel som gjort för mig när jag var liten, att komma ihåg saker var min grej liksom. Även om jag hört senare att Memory tydligen är en sådan sak de flesta barn har talang för, så kan jag hålla med om att jag var bra på att komma ihåg saker. Med betoning på "var". Inte "är". Längre. Jag borde sova nu, men kan inte. Imorgon ska vi sätta oss i plugget kl 7.00 för att hinna klart med uppgiften som ska vara utprintad och lämnad kl. 12.00. Det kommer kräva en del att få ihop det. Jag funkar inte så bra med att veta att det är en stor dag som väntar, eller att jag behöver gå upp extra tidigt, eller att jag ska jobba under tidspress. Det får mig att bli lite som myrornas krig i huvudet (om någon i dagens digitala samhälle kommer ihåg när det blev myrorna...