Kvinnors kroppar har i många, många år varit föremål för granskning, värdering och hat. Det är ju helt vansinnigt, vi bör inte prata om kvinnor utifrån deras utseende. Att värdera en kvinna utifrån kroppsform, ålderstecken eller skönhetsingrepp är att medverka till att kvinnor reduceras till att bara vara yta. Det behöver vi väl vara överens om.
Det där är inte "stunning" eller "otroligt", inte heller det här:
När undernärda kroppar beskrivs som resultat av hälsosammare kost eller träning, som ett budskap om att den kroppen är ett ideal att uppnå. När undernärda kroppar beskrivs som orsakade av stress eller sorg, som ett budskap om att det är i sin ordning, något naturligt.
Någon måste vara motbalansen när undernärda kroppar lyfts fram som ideal. Det kan inte bemötas med tystnad.
Samtidigt behöver vi också kunna lyfta vilka signaler som skickas ut om vi inte pratar om drastiska förändringar i vikten hos kvinnor som syns i offentligheten. Eller om vi inte bemöter förklaringar som försöker leda bort tankarna på ätstörning.
Vi behöver reagera när media rapporterar med beundran över undernärda kroppar
Då behöver vi prata om att när en tydligt mager kropp visas upp är det oftast ett resultat av kaloriunderskott.
Vi behöver prata om att extremt låg grad av underhudsfett inte är hälsosamt. Att hälsosam kosthållning inte ska leda till en undernärd kroppsform. Vi behöver prata om att det är en skillnad på att ha en tunn eller slank kroppstyp och att vara undernärd.
Vi behöver kunna prata om att sorg och stress kan leda till, eller eskalera, en ätstörning och att det därmed behöver behandlas som en ätstörning. Vi behöver prata om att förlora aptiten kan leda till ätstörning men att förlora aptiten inte nödvändigtvis leder till att bli undernärd.
Det är en skillnad på att belysa när en kropp som visas i medier går från tunn till undernärd, och att försöka skambelägga eller kritisera kvinnan kroppen tillhör. Kvinnor i offentligheten kan naturligtvis drabbas av ätstörningar och de som drabbas brukar förneka det, men blir det inte väldigt konstigt om det ska tystas ner? Eller till och med hyllas. Det skyddar varken kvinnan som är drabbad eller de som ser upp till henne.
Att prata om ätstörningar är inte att kritisera kvinnan kroppen tillhör, det är att att belysa en sjukdom och att inte acceptera ett sjukligt ideal. Det är så många som drabbas av ätstörning och det lidande det innebär, vi kan inte bara låta de insjukna kinderna, synliga revbenen, utstickande höftbenen och handledstunna överarmarna visas upp okommenterade.
I BRIS rapporten 2025 beskrevs att sedan 2016 har stödsamtalen om ätstörningar ökat med 395 procent. Det kan hända att sociala medier bidrar till att allt fler känner till problematiken och faktiskt söker stöd och hjälp, så ökade siffror behöver inte vara något negativt eller stå för en ökning av problemet. Men siffrorna visar att många kämpar mot ett sjukt ideal.
Vi som hängt med ett tag vet att ideal går i vågor och känner igen den här siluetten. Det gick att förändra synen på att det var eftersträvansvärt att se ut så, det går att förändra igen. Men vi gör det inte genom tystnad.
Kommentarer