Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tjänarinna

Arvsmassorna rör sig självfallet inom samma ramar som nästan alla andra barn och har yttrat en längtan efter att bli vuxna för då får man bestämma och göra som man själv vill. Detta yttras allt som oftast i sammanhang där man som vuxen står och gör självvalda saker man vill göra som att tjafsa om när det är dags att lämna en lekplats, berätta varför man inte bör äta godis varje dag eller förklara hur mycket en ponny kostar.
Sånt tänkte jag på imorse när Lillfjant väckte mig först klockan tre sen klockan fyra, sen klockan fem. Hon slickade mig i ansiktet och sniffade i mitt öra medan jag envisades med att vilja fortsätta sova. När jag till sist gick upp följde hon med mig in i badrummet för att försöka stressa mig lite extra. Till sist bet hon mig försiktigt i benet när jag hade fräckheten att först sätta in mina linser och sedan kissa. 
Då tänkte jag igen på det där med att vara vuxen och bestämma själv samtidigt som jag fick avbryta min morgonrutin för att gå och ge de lurviga mat. De hade ju inte fått någon mat sedan 22 tiden, när de fick lite extra påfyllning av torrfoder. Förstår att de krävde att hushållstjänsten såg till att sätta mat på bordet, eller i mattornet. 
Det känns som att det är väldigt ofta man som vuxen får bestämma och göra det man vill. 

Bild på biterskan:
Tovat porträtt av biterskan
Av Polarn, gjort av Biterskans eget hår.

Nu bestämmer jag helt själv att istället för att sova ska jag leka en stund med Ännumindrefjant så att han inte anfaller mina fötter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.