Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens bilder

Jag fick lite fina foton på vår resa, här är ett axplock.

Vårt hotell var väldigt brittiskt med många smala trappor. Pyret tyckte det var läskigt med alla ränder i mattan som gjorde trapporna svåra att se. För att komma till vårt rum fick vi:
Gå genom en dörr.
Gå genom en kort korridor.
Gå igenom en dörr till.
Gå igenom en lite längre korridor.
Gå ner för en trappa.
Svänga och gå genom en dörr.
Gå i en kort korridor.
Gå ner för en trappa.
Gå genom en dörr.

Sista morgonen upptäckte vi att vi inte var ensamma i rummet.
Vi borde kanske begärt avdrag för att behövt dela rum.

Men nu är vi hemma. Jag blev väckt en gång i timmen, Lillfjant och Ännumindrefjant turades om att vilja kela så jag gick upp tidigt. Jag var inte obevakad medan jag drack mitt kaffe
och de har hela dagen noggrant bevakat varje steg jag tar. Att vi gick ut och handlade var inte populärt. Det känns lite grymt att vi snart åker en sväng till och jag undrar just nu hur jag ska orka.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.